21 kungens attityder och agerande. Men tidsstämningen gick i samma riktning i Sverige i stort. Både konservativa och liberala kretsar vände ofta blickarna mot Tyskland. Ännu i mitten av århundradet och under fransk-tyska kriget hade det varit praktiskt taget enbart mer eller mindre pangermanskt sinnade liberaler, som sympatiserat med Tyskland men från 1870-talet blev det alltmer den konservativt sinnade delen av den svenska allmänna opinionen, som såg positivt på det wilhelminska Tyskland, under det att radikala liberaler som S. A. Hedin och Karl Staaff ofta hämtade inspiration från Frankrike och England.^ Under de sista decennierna av 1800-talet och under 1900-talets första år försiggick en opinionsförskjutning till Tysklands förmån och Frankrikes nackdel. Detta skedde tämligen långsamt men den uppmärksamme iakttagaren kunde notera denna förändring. När den tyske greven von Leyden blev beskickningschef i Stockholm 1901, kunde han konstatera en avgjord opinionsförbättringur tysk synvinkel. Han kunde då jämföra med hur han uppfattat situationen ett tjugotal år tidigare, då han själv hade tjänstgjort vid den tyska legationen i Stockholmpå en lägre befattning. I en depesch från februari 1904 karakteriserade han denna utveckling som ”Die Bekehrung zum Germanismus. « 8 1.1. Svenskarnas språkkunskaper Kunskaper i moderna främmande språk var en viktig förutsättning för studier utomlands och för uppodlandet av personliga kontakter mellan svenska och tyska jurister. Det gamla svenska skolväsendet och dess förespråkare hade med stor seghet slagit vakt om de klassiska språken latin och grekiska på bl.a. de moderna språkens och naturvetenskapernas bekostnad.*^ Ända fram till 1849 var undervisningen i moderna spåk mycket obetydlig inomdet befintliga skolväsendet. Uppenbarligen var det bara ett tunt skikt i samhällets topp, somhade möjligheter att utanför skolans ram genom privatundervisning och resor förvärva sig nödvändiga språkkunskaper. Efter 1849 fick tvska och franska ganska väl tilltaget utrymme på gymnasiet, engelska däremot lästes nästan inte alls. Under en kort tid (1856—59) gynnades särskilt franskan men därpå gjordes på nytt tyskan till första främmande moderna språk. På 1870-talet ökade tyskans utrymme på skolschemat än mer. När 1873 års riksdag beslöt att senarelägga latinstudiet och linjedelningen till fjärde klassen och samtidigt gjorde tyskan till det enda främmande språket i de tre första för alla läroverkselever gemensamma klasserna, markerade detta vilken betydelse de styrande fäste vid goda kunskaper i just tyska.Franskan behöll samtidigt ett hyggligt utrymme på gymnasiet medan engelskan fortfarande — om än något förbättrat - förblev mycket styvmoderligt behandlat. Engelskans svaga ställning ter sig särskilt anmärkningsvärd med hänsyn till de omfattande svenska kommersiella relationerna med England. Genom 1905 års läroverksstadga förstärktes sedan tyskans ställning ytterligare, medan studiet av franska
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=