262 Lundstedt behandlar också frågan om borgenären betingar sig . . nar prestationen till tredjeman, så garanterar han gäldenären, att tredjeman verkligen mottager prestationen eller att i motsatt fall moraverkningarna för borgenären skola inträda. « 42 Hellwig resonerar också ommoraverkningar för borgenären vid tredjemans underlåtelse att mottaga prestationen. Därvid hänvisar Hellwig dels till att tredjeman är att uppfatta som borgenärens mottagningsfullmäktig, dels till att borgenären skulle svara för handlingssättet hos de personer somhan använder sig av för att ombesörja mottagandet. Det sistnämnda anser Hellwig vara det nödvändiga korrelatet till BGB § 278."*^ Lundstedt kan (som vanligt) inte godta Hellwigs argumentation och han söker och anser sig finna stöd för sina invändningar hos tre andra tyska jurister i deras arbeten - det rör sig här om Kisch, Planck och Schollmeyer.'*'’ I en annan fråga refererar Lundstedt kritik framförd av Hellwig mot Planck. Planck ansåg nämligen ”. . . att om för prestationens utförande till tredjeman dess mottagande eller så skulle genom tredjemans vägran härtill prestationen bliva omöjlig. Hellwig hävdade däremot ”. . . att såsom den enda riktiga lösningen av spörsmålet, att borgenären genom tredjemans ifrågavarande underlåtenhet råkade i mora, under det att härigenom aldrig någon prestationens omöjlighet kunde vara grundad.” Hellwig underbyggde sin åsikt genomatt hävda ”. . . att tredje¬ annan medverkan från tredjemans sida vore nödvändig, « 43 ” 46 man vore borgenärens fullmäktig att mottaga prestationen. I den uppkomna tvisten finner Lundstedt Plancks uppfattning vara konsekventare än Hellwigs. Dock är inte heller Plancks uppfattning helt invändningsfri. Lundstedt diskuterar också utförligt den rättsliga innebörden av begreppet ”omöjlighet” i anknytning till Hellwigs användande av termen. I det föreliggande fallet beror gäldenärens möjlighet att utföra prestationen till T på, om denne är beredd att acceptera denna. Men omT ej är beredd att göra detta, vad blir då de rättsliga konsekvenserna? Hellwig använder ett exempel, som Lundstedt sedan tar upp och diskuterar vidare. En arbetsgivare (B) anlitar en läkare (G) för att kunna behandla sin tjänare (T). T vägrar emellertid att låta sig behandlas av G. Frågan är då enligt Lundstedt, skall man använda reglerna omdröjsmål (hos borgenären) eller om prestations omöjlighet. Lundstedt anser - under vissa bestämt angivna betingelser det senare vara fallet: ”Den nu antydda grunden tdl att borgenärens ifrågavarande vägran, trots det att därigenom gäldenärens prestation blivit omöjlig, kommer att konstituera hans mora, har ej giltighet, när det är fråga om ett tredjemansavtal, och prestationen blivit omöjlig genom tredjemans definitiva vägran eller underlåtenhet att lämna sin medverkan (resp sitt tillstånd) till prestationens uförande. Ofta nog torde här gäldenären icke mindre än borgenären böra kunna säga sig, att tredjeman kanske ej vill antaga den utlovade prestationen. Principiellt måste därför sägas, att försåvitt borgenären ej har skuld till tredjemans vägran — därpå bör gäldenären alltid kunna lita, att ej
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=