260 piellt viktig uppsats om problemet i Neues Archiv fiir Handelsrecht Bd 1 s. 48 ff.'* Lundstedt hävdar, att Zimmermans resonemang påverkat Bernhard Windscheid att formulera följande sats i sin berömda pandektlärobok: ”Der Verpflichtete muss Ersatz geben fiir den Nachteil, welcher in der Vermögenheitsklage des Gläubigers im Folge einer gewissen Thatsache eingetreten ist. Hat sich aber der Gläubiger imInteresse eines Anderen zumGläubiger gemacht, so biidet den Inhalt seiner Interesseforderung der von diesem Anderen erlittene Nachteil. Lundstedt konstaterar, att det här citerade uttalandet av Windscheid blivit normbildande för tysk rättspraxis. Exakt vad han grundar denna slutsats på framgår ej av hans framställning. Han tillägger dock, att kritik framförts mot det berättigade i att ovillkorligt godta den uttalade satsens tillämplighet. Gemensamt för de tre juristers inlägg, som Lundstedt refererar (Crome, Regelsberger och Thur), är att dessa måste tala för skadeståndsskyldighet av billighetsskäl; juridiska tillfälligheter får ej fria någon från skadeståndsansvar. De tyska juristerna är alla ense på en punkt, ”. . . nämligen att borgenären alltid kan fordra ersättning för tredjemans skada, om han själv gent emot tredjeman ansvarar för densamma. Ingen av de genomgångna tyska juristernas resonemang och inte heller den något senare särskilt redovisade Hellwig finner dock nåd inför Lundstedts ögon. De har alla fel: ”Trots divergenser mellan dessa kan man såsomredan antytts säga, att de alla bygga på en gemensam utgångspunkt, nämligen den att borgenärens eget intresse i de fall, somhär kunna komma ifråga, blott är kränkt och därför även i skadeståndsväg blott kan göras gällande, omhan lidit en förlust genom gäldenärens kontraktsbrott.” Detta resonemang kan Lundstedt ej godtaga. Han hävdar i stället följande: ”Ty är det sant att en utfästelses bindande verkan har sin förnuftiga grund i borgenärens som skyddsvärt erkända intresse av, att gäldenärens löfte uppfylles, så bör det även vara en given sak, att den förpliktelse, som ålägges gäldenären därför att han åsidosatt sin genom utfästeisen uppkomna skyldighet, även bör hava sin grund blott i borgenärens nämnda intresse och av detta erhålla innehåll, omfång och begränsning. I anslutning till det här citerade avsnittet från Lundstedt har denne i en not hänvisat till den tyske juristen Paul Oertmanns kommentar till BGB och därifrån fogat ett citat, vilket här återgives för jämförelsens skull: ”Neben und hinter seinem ursprunglichen hat jedes Forderungsrecht noch einen subsidiären Inhalt: es geht auf das in Geld abzuschätzende Interesse, falls der Gläubiger die ihm urspriinghch geschuldete Leistung infolge emes vom Schuldner zu vertretenden Umstandes nicht oder nicht ordentlich zu erlangen vermag. Överensstämmelsen i tankegången hos Lundstedt och Oertmann är ju tydlig. Därtill kommer också en intressant omständighet rörande Lundstedts konstaterande av borgenärens skyddsvärda intresse. Det är ett resonemang som kan « 29 30 « 32 » 33
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=