253 goda förutsättningar för vetenskapligt arbete, präglades hans avhandling dock enligt Björling av en överdrivet teoretisk karaktär.' Intressantare av principiella skäl än det kortfattade och ganska intetsägande omdömet vid docentbedömningen är dock Björlings utlåtande över Lundstedts disputationsprov. Det ämne Lundstedt hade valt för sin avhandling hade redan tidigare ofta blivit föremål för vetenskaplig behandling av tyska jurister. Lundstedt hade arbetat i tvska bibliotek och den abstrakt-teoretiska läggning, som Björling ville tillskriva honom, hade lett till att han framför allt ägnat sig åt sitt ämnes teoretiska sida. I och för sig kunde nog ämnet ha behandlats ur ett mera praktiskt och positivrättsligt perspektiv, men Björling ville trots dessa invändningar inte frånkänna den metod Lundstedt begagnat sig av sitt erkännande. Även för en mer praktiskt orienterad och livsnära juridisk vetenskap var det värdefullt ”. . . att få begreppen preciserade och konstruktionerna brakta i överensstämmelse med systemet. Det är emellertid att beklaga, att Lundstedt vid utarbetandet av sin avhandling icke skänkt den positiva svenska rätten så mycket uppmärksamhet, att han städse avpassat sina teoretiska konstruktioner efter densammas regler utan i stället i första hand byggt på grundvalen av tysk rätt och endast här och var infogat något enstaka citat från våra lagar eller något uttalande omnordisk rättsdoktrin. Denna germanism är för övrigt ett genomgående drag i avhandlingen. Tyska, åtminstone till språket, äro alla författare, vilkas teorier refereras och kritiseras, tyska- med ett enda undantag— de lagverk och lagförslag, vilkas bestämmelser i ämnet omtalas, tysk rätt smaka nästan alla de anförda exemplen, tyska ordformer och vändningar möta allt somoftast i det språk Lundstedt skriver. Aven om Björling något senare i samma yttrande talar om att Lundstedt visar ”. . . tydlig begåvning för vetenskapligt författarskap,” ' är tonläget i hans yttrande mte särskilt välvilligt utan tvärtomganska reserverat. Det ger med ett tämligen irriterat tonfall uttryck för en uppfattning, att Lundstedt visar prov på en utpråglad ”germanism” både i sitt arbetssätt, i den debatt han refererar till och det material han använder och till och med i det språk han använder sig av. Vi kan här bortse från Björlings irritation; här är i stället den frågan av intresse, hur förhåller det sig med Björlings iakttagelser, är de subjektivt färgade och eventuellt ej rättvisande eller stämmer de med vad man faktiskt kan konstatera rörande Lundstedts doktorsavhandling? För att kunna redovisa några aspekter av intresse rörande Lundstedts avhandling avseende influens från tysk juridik torde det till att börja med vara av värde att dokumentera vissa iakttagelser av kvantitativ natur. Avhandlingen omfattar 246 sidor och är därutöver försedd med en inledning om 10 sidor. I källförteckningen återfinns 61 arbeten; av dessa är 55 avfattade på tyska medan endast 3 är svenska, de övriga arbetena är danska och norska. Alla arbeten utom två år vetenskaplig litteratur med en bestämd person som författare. De W 2
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=