246 « 41 Almén använder sig sålunda i denna förklaringen av ifrågavarande innehåll, fråga av stadganden i BGB somledning för hur samma sak skall bedömas enligt svensk rätt i avsaknad av svenska lagbestämmelser och vägledande rättspraxis. Almén behandlar också frågan om en auktionstillställare är skyldig att fullfölja en utlyst auktion. Han anser, att det inte finns någon sådan skyldighet. En annons om auktion är inte en juridiskt bindande viljeförklaring lika htet som andra annonser om t.ex. lediga platser eller våning att hyra. Omman till äventyrs skulle anse, att det här rör sig omviljeförklaringar i juridisk bemärkelse, så skulle annonsören vara tvungen att ingå ett avtal av här angivna slag med vem som helst, som förklarar sig acceptera villkoren. Det måste dock vara annonsörens avsikt att ingå avtal med endast en person. Av detta framgår det orimliga i det här tentativt framförda resonemanget, menar Almén: ”Att genomen positiv lagbestämmelse uttala detta synes tämligen onödigt och kan för övrigt vara farligt, enär dennas avfattning kan komma att träffa även sådana tillkännagivanden, vilka rätteligen böra anses som förpliktande viljeförklaringar. I ADHGBfrån 1862 fanns en bestämmelse i § 377, somuttryckligen reglerade ovannämnda förhållande. I samband med förarbetet till BGB reviderades »4: också reglerna i ADHGB och därvid borttogs denna bestämmelse. Man ville harmoniera handelslagstiftningen med den nya civillagen och ta bort alla bestämmelser i den förra lagstiftningen, som nu skulle regleras i den nya kodifikanonen. I de allmänna bestämmelser om avtal, vilka naturligen komatt ingå i BGB, fann man det olämpligt att infoga någon motsvarighet till handelslagens § 337. I det svenska köplagsförslaget från 1894 finns det dock en bestämmelse efter mönster av ADHGB:s ursprungliga version av § 337. Almén är kritisk mot att att man i köplagsförslaget tagit med ”... en bestämmelse, vars behövlighet och ” Även om Almén lämplighet man på nämnda skäl synes kunna ifrågasätta, här anger ett allmänt principiellt motiverat resonemang somstöd för sin ståndpunkt, kan man ändå finna, att han med gillande återger det uteslutande av en tidigare gällande lagbestämmelse, som gjorts inom tysk rätt. Samtidigt kritiserar han det svenska köplagsförslaget, som under en föråldrad influens från tidigare tysk rätt utarbetat en onödig och olämplig bestämmelse. Sammanfattningsvis skulle man kunna karakterisera hans ståndpunkt i denna fråga så här: i Tyskland går utvecklingen åt rätt håll, i Sverige däremot i fel riktning; underförstått inom svensk rätt bör vi här ta den nya tyska utvecklingen till förebild. Det bör framhållas, att det förekommer att Almén också Ibland förhåller sig kritisk mot tyska rättsvetenskapsmän och någon gång mot det berättigade i alltför abstrakta resonemang: ”Över huvud taget synes det oss vanskligt att ur abstrakta konstruktioner av vissa rättsliga företeelser draga slutsatser till förklaring av frågor, som ligga det praktiska livet närmare och angående vilka man ur den allmänna rättsuppfattningen, sådan den i detta framträder, kan vinna säkrare upplysning. » 43
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=