241 im Recht. ”Der Zweck ist des ganzen Schöpfer des Rechts” är ju denna skrifts berömda motto. Visserligen uttalar Regelsberger vissa reservationer mot Jhering men på det hela taget är han ändå beredd att acceptera dennes rättsteoretiska uppfattning.^^ Det är därmed tänkbart, att man kan konstatera en påverkanskedja Jhering-Regelsberger-Almén utan att Almén här över huvud taget nämner Jherings namn. Ostridigt är i varje fall, att Almén tagit viktiga intryck av Regelsbergers författarskap i sin egen framställning. Vad innebär juridiskt sett ett bud från en spekulant vid en auktion? Omman utgår från acceptteorin, innebär det, att en spekulant accepterar auktionstillställarens anbud. Därmed kommer i princip ett avtal till stånd, dock under förutsättning att ingen annan framlägger ett bättre bud; den förutsättningen måste alltid tagas med i beräkningen. Men om man i stället utgår från offertteorin, innebär tydligen spekulantens bud ett anbud till auktionstillställaren, och denne har då att ta ställning till, omhan vill godta eller förkasta det. Godtar han det, ingås därmed i princip ett avtal - under samma förutsättning som nämnts tidigare, nämligen att ingen annan spekulant lägger ett bättre bud. Juridiskt intressant blir dock i detta senare fall (enligt offertteorin), om spekulantens bud är återkalleligt eller ej. Betydelsefullt är också hur länge det binder sin upphovsman, så att det av motparten vid en senare tidpunkt genom ett antagande kan leda till att ett avtal slutes. För att ta ställning till frågan ommöjligheten att återkalla ett anbud redogör Almén för vad han uppfattar somprinciperna enligt romersk rätt vid ingående av avtal.Enligt denna var det bara undantagsvis somen ensidig rättshandling kunde vara bindande. Normalfallet ansågs ej medföra bundenhet: ”. . . den enskildes vilja såsomfri skulle icke kunna binda honom själv, utan för bundenhet skulle fordras en samvilja (consensus).” På grundval härav blev det nödvändigt att ge rätt åt en anbudsgivare att återkalla ett anbud fram till dess detta blivit accepterat av motparten. Men ett sådant förfaringssätt leder till praktiska olägenheter och är riskabelt för rättssäkerheten, konstaterar Almén. För att undgå dessa problem hade man inomden den tyska pandektvetenskapen utformat en doktrin omatt en anbudsgivare är skyldig att ersätta sin motpart enligt det negativa kontraktsintresset.^^ För att belägga den här refererade uppfattningen hänvisar Almén till Dernburgs, Regelsbergers och Windscheids pandektläroböcker. Grundtanken om ersättningsskyldigheten återfinns mycket riktigt hos Windscheid och den av honom använda termen ”negatives Vertragsinteresse” användes också direkt i citatformav Almén. Samma princip gäller enligt Windscheid och Regelsberger omdet fall, då en anbudsgivare uttryckligen är bunden att stå fast vid ett anbud viss tid. I så fall skall denna förpliktelse hänga samman med ett speciellt avtal, som just reglerar bundenheten, och detta skulle tillkomma genom att anbudsmottagaren avstår från att avvisa anbudet. Här hänvisar Almén inomparentes till en sats på tyska: ”Die Annahme wird erklärt durch Nichtablehnung. » 27 16
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=