240 ning av och begränsning av begreppet anbud. Vid bedömningen jämställes de två tyska paragraferna med det svenska lagstadgandet. Även i andra sammanhang ansluter sig Almén till uppfattningar, som framförts av Regelsberger, vilken ju somtidigare påpekats är en av de tyska jurister, som han ofta hänvisar till. I inledningen av kapitlet om auktionsbudets juridiska natur konstaterar Almén, att det råder bred enighet bland rättsvetenskapsmännen, att ett bud från en spekulant är bindande för den som avger det, det krävs ingen ytterligare viljeförklaring från hans sida. Han anför därefter med klart instämmande ett direkt citat från Regelsberger för att understryka denna sin uppfattning: ”Wer auf die Aufforderung des Versteigerers ohne besonderen Vorbehalt bietet, will nicht bios hören, ob dieser geneigt sei, um das Gebot mit ihm in das Vertragsverhältniss einzutreten, seine eigene Verpflichtung späterem Entschlusse vorbehaltend; er thut dies in der bestimmten Absicht, dadurch, soviel an ihm liegt, den Vertragsabschluss unmittelbar herbeizufiihren. Vid en inropning av en fastighet på auktion är icke ett sådant avtal att anse som ett giltigt köp av fast egendom. Ett sådant förutsatte nämligen skriftlig form för att vara giltigt. Ett inrop av en fastighet på auktion var dock ej ett helt ogiltigt avtal utan var att uppfatta som ett s.k. pactum de contrahendo (Vorvertrag) eller ett föravtal om framtida köp/försäljning. Enligt Alméns bedömning rådde det en allmänt omfattad åsikt - förankrad hos Otto Stobbe, Heinrich Thöl och Ernst Nordling—, att om en viss sorts avtal för sin giltighet förutsätter viss form, då måste samma formkrav även omfatta ett föravtal till det nämnda huvudavtalet. Mot denna uppfattning hade den svenske rättsvetenskapsmannen C. A. A. Reuterskiöld i skriften Pacta de contrahendo vänt sig under hänvisning till argumentationen hos de tyska juristerna Adler, Degenkolb och Göppert.'° Detta visar, att en hänvisning till vad som synes vara en svensk jurists självständiga uppfattning i praktiken vid närmare granskning kan leda till en annan, ej omedelbart synlig tysk influens. I och för sig kan Almén också tänka sig möjligheten av ett formlöst avtal såsom ett föravtal till ett formbundet avtal, men det är en regel somej saknar undantag: ”Omdenna möjlighet skall förvandlas till verklighet, måste emellertid, såvitt vi kunna finna, helt och hållet bero på grunden till formföreskriften i fråga. Avser denna att utgöra en garanti för allvaret med den gjorda viljeförklaringen eller kan denna synpunkt blott antagas hava medverkat till formföreskriftens tillkomst, måste formen ovillkorligen iakttagas även vid ett föregående pactum de contrahendo, enär eljes syftet med formföreskriften skulle helt och hållet gäckas. Almén tillfogar här i en not, att han delar Regelsbergers åsikt i denna fråga. Regelsberger talar i sina Pandekten om ”der Zweck einer Formvorschrift, Almén om ”syftet med formföreskriften”. Regelsberger kan i sin tur mycket väl vara påverkad av Jherings Zweckbegrepp i dennes stora arbete Der Zweck » 19 « 21 » 22
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=