238 Offertteorins teoretiska möjlighet är i stort sett obestridd, det finns visserligen kritiker, som opponerat sig mot den, men de har inte framfört några vägande skäl för sin ståndpunkt, anser Almén. Acceptteorin har däremot utsatts för kritik, som syftar till att påvisa, att den är teoretiskt ohållbar och praktiskt omöjlig att tillämpa. Kritiken har bl.a. grundats på tidigare rådande enighet om att inomden klassiska romerska rätten skulle det inte ha varit tillåtligt att ingå avtal med en obestämd person. Oenighet hade däremot kommit att råda, huruvida denna grundsats fortfarande skulle anses tysk-romerska pandekträtten. Almén anstränger sig här att försöka hyfsa frågeställningen. Den inom tysk rättsvetenskap förda diskussionen förefaller sålunda att gälla frågan omett avtal kan ingås med en obestämd person men i själva verket rör den i stället om att anbud kan lämnas till en obestämd person. Med stöd av framställningen i en uppsats av den tyske rättsvetenskapsmannen Rudolph Sohm anser Almén sig kunna konstatera, att sådana anbud tdl obestämd person redan var fullt giltiga enligt klassisk romersk rätt. Han finner också, att då denna uppfattning nu är dominerande inomtyskt juridiskt tänkande, skall samma förhållande också anses gälla inom modern pandekträtt. Av sitt här förda resonemang drar Almén därpå en viktig slutsats av betydelse även för svensk rätts vidkommande: ”Redan denna omständighet i och för sig giver anledning till den förmodan, att det förhåller sig på samma sätt enligt svensk rätt. Några allmängiltiga skäl hava ju icke kunnat anföras till stöd för, att en till obestämd person riktad viljeförklaring icke skulle kunna vara förpliktande för dess avgivare. Och att någon särskild, vår svenska rätt behärskande grundsats skulle utesluta denna möjlighet, lär icke kunna uppvisas. Man kan sålunda konstatera följande. Det finns inga lagstadganden inom svensk rätt om utbjudandets juridiska natur (med undantag av vissa bestämmelser i Utsökningslagen § 108 om exekutiva auktioner). I det läget blir den tyska principiellt upplagda diskussionen av stort intresse. När det därefter utbildats en dominerande uppfattning bland företrädarna för den tyska pandekträtten, är detta skäl nog för att antaga att samma princip skall gälla även svensk rätt. I avsaknad av svenska lagstadganden och av svensk rättsvetenskap blir sålunda på en principiellt viktig punkt rörande auktionsavtalet den tyska pandektvetenskapens samlade uppfattning normgivande också för svensk rätt. Det måste i denna situation förhålla sig på samma sätt inom svensk rätt som inom tysk rätt, det säger Almén uttryckligen. Sedan Almén utförligt presenterat offert- och acceptteorierna och den )uridiska diskussionen kring dem, vilken försiggått inomden tyska pandektvetenskapen, övergår han till att ge en översikt över olika länders rätt och slutligen även svensk rätt. Därvid prövar han om respektive teorier gemensamt eller var för sig är oförenliga med gällande rätt inomrespektive land vad avser utbjudandets juridiska natur. Han konfronterar sålunda de uppställda teorierna med tillämplig för den då gällande « 15 för
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=