237 visar till några tidskriftsuppsatser rörande fransk rätt, men då är dessa uppsatser alltid hämtade frän en tyskspråkig tidskrift.” I ett kapitel omutbjudandets juridiska natur undersöker Almén, när och vid vilken fas i tillkomstprocessen av ett auktionsavtal man skall anse ett sådant avtal ha kommit till stånd med bindande verkan. Ett avtal består ju av två viljeförklaringar, anbudet och accepten. Ett avtal präglas av ett förhandlingsskede. Det kan därvid vara svårt att veta exakt när dessa förhandlingar utvecklats så långt att man klart kan fastställa att ett anbud föreligger och sedan när detta anbud blir antaget. Särskilt besvärligt blir detta, menar Almén, vid en muntlig förhandling, där avtalsparterna är fysiskt närvarande och detta är ju i regel fallet vid en auktion. För att karakterisera denna oklara situation citerar Almén med instämmande ett uttalande av den tyske juristen Sintenis: ”Der in diesen Weg eingeleitete Abschluss eines Vertrages bietet bis zu dessen Zustandekommen eine eigenthiimliche Mischung von Verhandlung und bindender Verpflichtung dar.” '■ Därefter går Almén över till att undersöka den juridiska betydelsen av det första momentet vid en auktion, nämligen utbjudandet. Han finner dä, att detta inte finns reglerat någonstans momsvensk lag. Därför måste man vända sig till allmänna rättsgrundsatser för att fä svar pä frågan om utbjudandets juridiska natur. Och ledning härför kan man finna inom tysk rättsvetenskap, där det förekommit en livlig diskussion i denna fråga. Denna diskussion hade inte gällt tolkning av källställen i Corpus Juris Civilis, dä det där inte fanns något behandlat om denna fråga. I stället hade man ägnat sig ät att diskutera ”. . . den teoretiska och praktiska möjligheten överhuvud av olika konstruktioner av utbjudandet.” Den principiellt präglade diskussionen mellan de tyska juristerna i denna fråga blir därför av stort intresse även för svensk rätts vidkommande, päpekar Almén. Och detta blir i synnerhet fallet, eftersom enligt hans uppfattning Sverige har varit i stort sett opåverkat av romersk rätt.'' sin redovisning av den tyska rättsvetenskapliga diskussionen om utbjudandets juridiska natur finner Almén, att de olika uppfattningarna fördelar sig pä två huvudgrupper. Där finns de författare, som anse att utbjudandet innebär ett anbud riktat till samtliga spekulanter. Varje bud av en spekulant skall härvid vara att anse som en giltig accept, varigenomi princip ett avtal kommer att ingås med auktionstillställaren. Dock måste här göras den inskränkningen, att det här sagda endast kan anses gälla under förutsättning att någon annan spekulant ej framlägger ett fördelaktigare bud. Denna ståndpunkt benämner Almén acceptteorm och dess viktigaste företrädare var den tyske juristen Kindervater. Enligt den andra åskådningen är utbjudandet att uppfatta såsom en juridiskt inte bindande uppmaning till spekulanterna att lämna anbud (offert) på det som utbjudes. Avtalet skulle med detta synsätt fullbordas först när ett bud blir antaget av auktionstillställaren. Denna uppfattning benämner Almén offertteorin och dess viktigaste företrädare var Jhering.''' Vid
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=