236 Uttalandet från Sjögren tyder på att Almén visat prov på stor självständighet i sitt arbete med avhandlingen. An klarare blir den bedömningen i Almquists Svensk juridisk litteraturhistoria. Almquist anser nämligen, att Alméns avhandling ger belägg för en ovanlig självständighet gentemot utländska förebilder.^ Han säger vidare: ”Almén var lärljunge till Nordling och liksom denne sökte han frigöra sig från den tyska begreppsjurisprudensens inflytande för att i stället smidigt anpassa rättssystemet efter det praktiska livets krav. mer Almquists iakttagelse? Eller kan man spåra inflytande från tysk rätt, således dels från tysk rättsvetenskap dels tysk lagstiftning? Det är för att söka svara på de frågorna som följande genomgång av Alméns avhandling syftar till. Inledningsvis kan man konstatera, att de två delarna av Alméns avhandling är ganska olika till sin karaktär. Del I behandlar till stor del frågor, där författaren till övervägande del har arbetat med svenskt material i formav lagar och andra bestämmelser av normativ karaktär. Den innehåller emellertid också vissa inledande partier av principiellt metodiskt intresse, till vilka det finns anledning att återkomma. Den andra delen behandlar också delvis förhållanden med nära anknytning till svensk rätt, men här finns därtill avsnitt, som tar upp mer principiella, allmängiltigt utformade civilrättsliga frågor. När Almén haft svårigheter att finna stöd i svenska normer eller doktrin, har han därför sett sig föranledd att gå till utländska förebilder. Vad somhär sagts skall konkretiseras i den fortsatta framställningen. Almén redovisar ingen fullständig källförteckning utan bara två ganska korta uppställningar av material, där han anger att han citerar antingen med angivande av författarnamn eller med en annan förkortning. Sammansättningen av denna lista ger ingen klar tendens till indikation på tysk påverkan. Visserligen använder Almén åtskilliga tyska arbeten, men det förekommer också gott om annat material här. Vid en genomgång av nothänvisningarna kan man dock finna, att det finns vissa indikatorer på tyskt material, som kan ha varit betydelsefullt för Almén, eftersom han flitigt hänvisar till det. Windscheids pandektlärobok har han hänvisat synnerligen flitigt till, på mte mindre än 52 ställen. Också en annan tysk pandektist förtjänar att nämnas, nämligen Ferdinand Regelsberger. Almén har använt sig av Regelsbergers Civilrechtliche Erörterungen i 33 fall och hans Pandekten på 13 ställen. Almén har också använt sig av lagstadganden från BGB i 35 fall och av motiven till det förstå BGB-utkastet i 23 fall. Två andra viktiga källor för Alméns framställning har varit dansken Nellemans Laeren om auction (51 hänvisningar) och norrmannen Schweigaards Den norske proces (31 hänvisningar). I övrigt har Almén använt sig av ett stort antal inhemska och utländska författare och lagförslag. Anmärkningsvärt är dock vad gäller fransk rätt, att Almén visserligen ibland hänvisar till några arbeten på franska, men det flitigaste använda arbetet om fransk rätt är den tyske forskaren Zachariaes Handbuch des französischen Civilrechts (17 hänvisningar). Det händer också att Almén några gånger hän- » 10 Stäm-
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=