16. Tore Alméns Omauktion som medel att åvägabringa avtal I—II (1897) År 1897 disputerade Tore Almén för docentur och tre år senare för att erhålla juris doktorsgraden. Titeln på hans avhandling var Omauktion som medel att åvägabringa avtal. Det var en för tidens förhållanden ovanligt omfångsrik avhandling. Del I omfattar 187 sidor och del II 327 sidor, det rörde sig sålunda om ett ovanligt omfångsrikt arbete på drygt 500 sidor. Alméns avhandling blev mycket positivt bedömd. I sitt betygsutlåtande över avhandlingens första del ansåg Ernst Nordling det ”. . . vara ett mycket värdefullt bidrag till den svenska juridiska litteraturen.” Materialsamlingen utmärktes av noggranhet och omsorgsfullhet, materialet var klart och logiskt ordnat och behandlat. Avhandlingen präglades också av en klok uppfattning av ”. . . de faktiska förhållandena och deras betydelse för tillämpningen av förefintliga föreskrifter. Också den rescension på nära 13 sidor som Alméns arbete blev föremål för i Tidsskrift for Retsvidenskab vittnar om en hög uppskattning av verkets vetenskapliga värde. Anmälaren, professorn i civilrätt vid Lunds universitet C. G. Björling,’ ansåg, att Almén debuterat synnerligen lovande som rättsvetenskapsman. Författaren hade visat prov på omfattande litteraturkännedom och djupgående studerat både äldre och nyare rätt samt ägnat avsevärd uppmärksamhet åt främmande rätt i komparativt syfte. Aven omBjörling framförde detaljkritik i en rad frågor, ansåg han samtidigt, att författaren behandlat det mesta som hörde hemma inom ämnets ram.^ Han fann också fört)änsterna i den andra delen av arbetet vara särskilt stora i förhållande till de brister han ändock ansåg sig ha anledning att påtala: ”Skall någon särskild förtjänst hos arbetet framhållas, så bör i första rummet nämnas den förträffliga analysen av de faktiska företeelserna, vilkas rättsliga innebörd förf. vet att med säker blick utfinna och inordna under vederbörande rättshandlingars begrepp. Den samtida bedömningen stämmer också ganska väl med den retrospektiva. I samband med Alméns bortgång 1919 karakteriserade Birger Ekeberg"’ Alméns avhandling som förträffligt och VilhelmSjögren^ gav uttryck för en hög uppskattning av dess kvalitet: ”Det var icke någon vanlig akademisk avhandhng, författad efter mönster av de tvska habihtationssknfterna, utan alltigenom svensk. " 1 4 « X
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=