233 för att få veta, om några av de felande arbetena möjligen kunna anskaffas för bibliotekets räkning, samt med ledning därav sedan bestämma, vad jag själv bör inköpa. Särskilt angelägen var Almén omatt få information omvilka tyska juridiska tidskrifter som fanns tillgängliga i Uppsala och Stockholm. Han blev ganska tillfredsställd över det besked han senare erhöll härom. Visserligen saknade han särskilt en, Beiträge zur Erläuterung des preussischen Rechts, utgiven av Gruehst. Däremot var det sämre beställt med specialarbeten omexekutiva auktioner (subhastationer), de syntes vara helt obekanta för den dåvarande svenska rättsvetenskapen. Almén såg sig därför tvungen att inköpa ett större antal av dessa arbeten, vilket fyllde honom med motvilja. Denna sammanhängde med att han var tveksam om att hålla fast vid sitt avhandlingsämne. Detta hade ”. . . mer än en skuggsida. Största obehaget därmed är, att det saknas någon enhet däri, ty att få ihop tillräckligt om frivilliga auktioner förefaller absolut otänkbart, och då uppstår svårigheten, vad man skulle taga med angående de exekutiva.” Almén var dock beredd på att skjuta problemet framför sig, ty han hade dittills inte skrivit en rad på avhandlingen utan enbart sysslat med att samla material. Han avsåg att fortsätta med denna arbetsmetod under hela sin vistelse i Berlin. I det tredje bevarade brevet utnyttjade Almén sig av Elmquists löfte att även göra en materialkontroll på Kungliga Biblioteket i Stockholm. Särskilt angelägen var han att få reda på om det på KB fanns nyare upplagor av två viktiga standardarbeten, som han förgäves låtit sin vän efterforska i Uppsala. Det gällde Dernburgs Lehrbuch des preussischen Privatrechts och Förster-Eccius’ Theorie und Praxis des heutigen gemeinen preussischen Privatrechts.** I brevet omnämnde han dessa verk bara med angivande av författarnamnen. Att det rörde sig om dessa två arbeten och att dessa var viktiga för honom kan man dock indirekt sluta sig till genomatt det går att finna dempå hans ganska korta lista av förkortningar på titlar på använda arbeten i inledningen till hans 1897 publicerade avhandling Om auktion. Almén kom att hålla fast vid sitt avhandlingsämne. Dock kan svårigheterna att hantera det ha varit en bidragande orsak att han inte avslutade hela sin studie i ett svep utan lade fram en del av den för att disputera för docentur i december 1897. Den resterande delen av avhandlingen publicerades sedan inte förrän två och ett halvt år senare. Under tiden februari 1898-maj 1900 förestod Almén den då vakanta professuren i civilrätt i Uppsala. Under höstterminen 1900 hade han hand om undervisningen i straffrätt och var januari 1901-februari 1902 t.f. professor i detta ämne. Almén kom därpå att lämna universitetslivet och blev sekreterare i den s.k. obligationsrättskommittén. Denna arbetade med att utarbeta förslag till köplag, ett arbete som försiggick under nära samarbete mellan jurister i Danmark, Norge och Sverige och som resulterade i i stort sett likalydande nordiska köp- « 6
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=