15. Tore Alméns bildningsväg På 1890-talet hade det hunnit etableras ett mönster för studieresorna för blivande akademiska lärare vid juridiska fakulteten i Uppsala. När C. G. Hammarskjöld lämnade sin professur 1880 för att bli ecklesiastikminister och senare landshövding, återbesattes inte denna professur. I stället fattades ett principbeslut om att fakulteten kunde ansöka om anslag ur de härigenom besparade medlen för att finansiera utrikes studieresor.' 1898 redogjordes i den juridiska fakultetens protokoll omden praxis som tillämpats vid användningen av dessa medel. I sex fall hade sådant reseunderstöd tilldelats dels till yngre blivande forskare, vilka ville söka sig till den akademiska banan, dels till docenter, vilka redan var anställda vid fakulteten.' En av de jurister somhörde till kategorin av demsomfick resa ut på utländsk studieresa på allmän bekostnad var det blivande justitierådet Tore Almén an- (1871-1919). Han blev jur kand i Uppsala i oktober 1895. I januari 1896 sökte den Juridiska fakulteten på sedvanligt sätt om att han skulle få ett reseanslag.^ Sedan han beviljats den begärda summan av 900 kronor, reste han till Tyskland för att bedriva studier för att förbereda utarbetande av en doktorsavhandling om auktioner vid universitetet i Berlin. Almén kom som planerat att vistas i Berlin under perioden februari — augusti 1896.'’ Materialet om Alméns vistelse i Berlin är synnerligen magert. Det består endast av tre brev från Almén till en studiekamrat i Uppsala, fil lic Henning Elmqvist. Den senare blev f.ö. senare en betydande ämbetsman och socialt engagerad medborgare (generaldirektör, socialminister, landshövding och överståthållare).^ I det första brevet bad Almén Elmquist hjälpa honom med att kontrollera vilket utländskt källmaterial, som fanns i i Stockholm och Uppsala. I Berlin fanns nämligen bara ett enstaka band av Uppsala Universitets accessionskatalog. Almén var därför mycket osäker omvad somfanns och vad sominte fanns 1 Uppsala av den litteratur han måste arbete med. Han översände en lista på böcker, som han bad Elmquist kontrollera, omde fanns i Carolinas alfabetiska katalog. I bearbetat skick bad han sedan att erhålla boklistan i retur: ”På detta sätt skulle Du bespara mig ett oerhört arbete, lika tidsödande som dande, nämligen att avskriva eller göra utdrag ur dessa arbeten, samt även möjliggöra för mig att på klokaste sätt anordna en plan för inköp av böcker. Om jag på detta sätt genom Din hjälpsamhet kunde få tillförlitliga upplysningar härom, skulle jag sedan begagna mig av Nordlings löfte och tillskriva honom s)älsdö
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=