231 bcgrundcten Fordcrungen, insbesondere dcr Fracht- und Liegegelder sowie wegen dcr Zollgeldcr, und anderer Auslagen ein Pfandrecht an dem Frachtgut . . Observeras bör att Fiammarskjöld även anför ett rättsfall i Schmidts Juridiskt Arkiv 25:44 ff som stöd för sitt resonemang. Texten i § 406 av ADFIGB har följande lydelse: ”Durch Annahme des Guts und des Frachtbriefs wird der Empfänger verpflichtet, dem Frachtfuhrer nach Maassgabe des Frachtbriefs Zahlung zu leisten.” § 109 i 1864 års svenska sjölag har följande lydelse: ”Emottagandet av godset medför förpliktelse att betala överenskommen frakt, ersättning för överliggedagar, redan fastställda haveribidrag och övriga av befälhavaren för godsägarens räkning gjorda utgifter, ävensomatt uppfylla andra befraktaren åliggande skyldigheter, som grunda sig på den handling enligt vilken godset emottages . . Resten av paragrafen saknar intresse i detta sammanhang. Texten hämtad frän Sveriges rikes Sjölag tillika med Tull- och lotsförfattningarna . . . utgivna av J. A. Thurgren s. 75. Schott a. a. s. 410, von Flahn: Commentar zumallgemeinen deutschen Handelsgesetzbuch Bd 2 s. 657. Flammarskjöld a. a. s. 227. Ibidem s. 228 not 2. § 615 ADHGB har inledningsvis följande lydelse: ”Durch Annahme der Giiter wird der Empfänger verpflichtet nach Maassgabe des Frachtvertrags oder des Konossements, auf deren Grund die Empfangnahme geschieht, die Fracht nebst alien Nebengebiihren, sowie das etwaige Leigeld zu hezahlen ...” Grönfors a. a. s. 73.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=