228 Något senare konstaterar han i en not, att den uppkomna svårigheten skulle kunna lösas bäst, om man kunde få tolka uttrycket ”emottagande” i § 109 sjölagen somliktydigt med ”antagande”. I ADHGB § 615 användes ordet Annahme, vilket Hammarskjöld särskilt påpekar.^^ I detta fall skulle sålunda lösningen på det aktuella rättsliga problemet rörande förhållanden inom svensk rätt nås eller åtminstone underlättas genom att Hammarskjöld gör en språklig överföring av en tysk juridisk termtill svenska och sedan använder denna termsom hjälpmedel vid tolkningen av den svenska sjölagens stadgande. Omman därmed återvänder till de grundläggande frågor somskulle besvaras genomframställningen i detta kapitel kan man konstatera följande. I själva den grundläggande begreppsbestämningen av hur fraktavtalet skall klassificeras utgår Hammarskjöld från skillnaden mellan arbetsbeting och tjänstelega, vilket som Grönfors konstaterat helt stämmer överens med uppfattningen inomden tyska artonhundratalsdoktrinen.^^ Beträffande Hammarskjölds inställning till tyska juristers teoretiska arbeten kan man finna, att han ofta förlitar sig på deras framställning, att han lånar speciella uttryck eller tolkningar från dem. I huvudsak är det emellertid inte på denna väg - med ett viktigt undantag - som man kan konstatera en tysk påverkan på Hammarskjölds arbete. I ett allmänt metodiskt avseende är han här otvivelaktigt en god exponent för den rättsdogmatiska metoden inomsvensk civilrätt. I fråga om en tysk rättsvetenskapsman, Paul Laband, somvarit hans lärare under vistelsen i Strassburg, kan man påvisa en klar påverkan ifrån denne på Hammarskjölds juridiska tänkande på några få men principiellt viktiga delar av hans uppfattning omtransportavtalet och dess rättsliga karaktär. Den andra frågan gäller i vad mån Hammarskjöld i sitt arbete tagit intryck från och hämtat stöd för tankegångar och tolkningar i den tyska handelslagboken. De genomgångna exemplen visar klart, att en sådan påverkan kan konstateras. När det uppkommit sådana situationer, där det saknats gällande svenska lagbud, har Hammarskjöld antingen tvingats söka sin tillflykt till allmänna rättsgrundsatser eller till utländska lagar, och då främst den tyska handelslagens stadganden. I flera fall kan klart beläggas, att Hammarskjöld använt sig av ADHGB som en kompletterande rättskälla för svensk rätt, när rättsläget varit oklart. Härvid har han också använt sig av tyska juristers kommenterande arbeten till ADHGB men det vill synas som om det är lagen som kommer i första hand och kommentarerna i andra. Med andra ord har i Hammarskjölds fall receptionen av tysk juridik och juridisk metod både försiggått via tyska juridiska forskares arbeten och via den den tyska handelslagbokens paragrafer.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=