RB 40

17 enskilda personer och stater att stå upp för och kämpa för sin rätt. Själva denna grundtanke torde ha präglat Afzelius’ synsätt och detta förhållande torde utgöra åtminstone en partiell förklaring till hans anmärkningsvärda sätt att uttrycka sig i brevet till Hagerup. Denne var säkerligen väl förtrogen med Jherings skrift och bör därför ha haft möjlighet att kunna associera till Afzelius’ tankegång, även om han inte delade dennes värdering. Även omden undersökta perioden inte är alltför långt avlägsen från vår egen tid i rent tidsmässigt avseende, ger det anförda exemplet vid handen att det ”mentala” avståndet ändå kan vara avsevärt. En förgången tids människor kan ofta ha helt eller delvis andra värdeskalor än vad vi har i dag och deras värderingar måste ofrånkomligen komma att prägla deras tänkande och därmed också vad de skriver. Därmed reser sig svårigheter att komma åt hur de egentligen har resonerat och en analys härav måste i sista hand söka utgå från deras egen tids förutsättningar. Man måste somhistoriker i möjligaste mån söka undvika att lägga vår tids perspektiv på det förflutna. Att fullständigt tränga in i det förgångnas tänkande på dess egna villkor är säkerligen inte möjligt men det är sannolikt ändå realistiskt att sträva så långt som möjligt i den riktningen. Influensen från tvskt juridiskt tänkande var mycket stark under den undersökta perioden. Ett exempel på en sådan influens skall här anges, somvisar hur påtagligt det framstod för en uppmärksam samtida iakttagare. Häradshövdingen WilhelmUppström, somvar expert inomNya lagberedningen, skickade regelbundet till presidenten i Göta Hovrätt Otto Wilhelm Stael von Holstein koncept till sina undersökningar, som utarbetats i anknytning till arbetet med den tilltänkta och välbehövliga reformeringen av processrätten på 1880-talet. I sak var Stael von Holstein nöjd med Uppströms arbete: ”Däremot anser jag Dina och Afzelii arbeten redan vara ett par betydande steg till det stora målet.” Men i fråga om formen var han missnöjd: ”Men jag måste nu också upprepa vad jag haver med en väns uppriktighet tagit mig friheten att säga Dig i avseende å formen och språket: Det är för mycket tyskt, för många främmande och nybakade ord: en naturlig följd av den samvetsgrannhet, varmed Du följt dina källor. Många stycken - i synnerhet de resonnerande — behöva översättas en gång till för att bliva fullt njutbara för dem, somicke är bevandrade i den tyska juridiska litteraturen.” (Otto Wilhelm Stael von Holstein till Wilhelm Uppström 30/1 1 1883, G 311 a Wilhelm Uppströms samling UUB.) Det har visat sig möjligt att finna ett ganska omfattande otryckt källmaterial för att belysa de undersökta juristernas vetenskapliga utveckling. När det gäller Johan Hagströmer är det främst ett stort antal intressanta brev, som denne skrev till sin barndomsvän, den berömde matematikern Gösta Mittag-Leffler, samt ett antal brev till språkforskaren Fritz Läffler. Vad gäller Ivar Afzelius är det främst ett antal brev från denne till hans något äldre juristkollega i Uppsala Ludvig Annerstedt, vilka varit värdefulla för att teckna hans rättsvetenskapliga utveckling. Beträffande Hjalmar Hammarskjöld är det främst hans brev till sin 2

RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=