223 Man bör i sammanhanget också erinra sig Nordlings och Olivecronas konstaterande, att fraktavtalet blott i mycket begränsad utsträckning (delvis inte alls) blivit föremål för teoretisk juridisk framställning inom svensk juridisk doktrin.Det är sålunda inte utan anledning som Hammarskjöld för sin framställning av fraktavtalet skulle komma att söka stöd från utländska juristers arbeten och från utländska lagstiftningar. Serlachius hävdar ju, att Hammarskjöld vid sin framställning av fraktavtalet influerats dels av den tyska handelslagen, dels av den därtill hörande juridiska litteraturen.^^ Men stämmer då denna iakttagelse? Har Hammarskjöld vid avsaknad av svenska lagregler och svensk juridisk litteratur i frågan förlitat sig på tysk juridisk forskning och tysk lagstiftning? Den första delen av den ställda frågan har redan behandlats och till dess slutliga besvarande finns det skäl att återkomma avslutningsvis i detta kapitel. Den andra delen av frågan finns det nu anledning att övergå till. Har sålunda Hammarskjöld i sm framställning påverkats av den tyska handelslaghoken? Om man också här börjar med att behandla frågan rent kvantitativt, d.v.s. genom att mäta antalet hänvisningar, som Hammarskjöld gör till olika rättskällor, finner man följande. Först bör konstateras, att Hammarskjöld använt sig av och flitigt hänvisat till olika rättskällor från flera länder vid sidan av Sverige och Tyskland. Han har e.xempelvis 45 hänvisningar till den italienska Codice di commercio, 31 hänvisningar till den spanska Codigo de comercio, 16 hänvisningar till den franska Code de Commerce och 15 till den portugisiska Codigo Commercial. I vad mån dessa lagar har påverkat Hammarskjölds framställning har här naturligen lämnats utanför undersökningen. I övrigt kan dock konstateras att den rättskälla som totalt sett är den flitigast använda är den tyska ADHGB; till denna har han g)ort 106 hänvisningar avseende 69 olika paragrafer. Vad gäller den svenska sjölagen har han hänvisat 88 gånger till 45 olika paragrafer. Det bör här särskilt påpekas, att vid beräkningen av antalet hänvisningar har hänsyn tagits inte bara till vad som står i nothänvisningarna utan också till omnämnande av paragrafer i löpande text. Härigenomkan en mer rättvisande bild lämnas av den faktiska användningen av det begagnade lagmaterialet. Härtill kommer att vad gäller sjölagen och den tyska handelslagen förekommer det verkligen då och då, att skilda paragrafer diskuteras i den löpande texten men inte omnämns i noterna. Vad gäller övriga utnyttjade utländska rättskällor förekommer aldrig detta såvitt kunnat konstateras. Detta förhållande kan tas somett litet men dock indiciumpå att Hammarskjöld fäst störst vikt vid de använda svenska och tyska lagarna, de övriga utländska rättskällorna har använts för att få bredd på arbetet. De synes dock inte ha spelat någon självständig roll för framställningen. Mycket vanligt är att Hammarskjöld i en nothänvisning till utländsk lagstiftning tagit med hänvisning till 4-5 eller flera lagar samtidigt. Han skriver ofta
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=