221 ”Vid den undersökning av konossementets inre byggnad, till vilken vi nu övergå, kan man hämta ledning av analogien med växeln.” Den inre byggnaden av konossementet är här liktydigt med den logiskt konsistenta uppbyggnaden av detta. Typiskt för förfaringssättet vid arbetet med civilrättsliga knäckfrägor var att man använde sig av olika hjälpmedel vid analysen. Hammarskjöld använder sig här av en analogi mellan konossement och växel. Han finner att dessa tvä värdehandlingar har åtskilligt rättsligt gemensamt, växeln t.ex. har rent historiskt sett uppkommit ur ett transportavtal. Men viktigast är den formella karaktären av den rätt som innehavare av växel och konossement har med utgängspunkt frän de nämnda typerna av värdehandlingar.'^ Denna uppfattning har Hammarskjöld stöd för hos Labands tänkande. Denne hade nämligen gjort en skarp åtskillnad mellan den formella legitimationen avseende samfärdselns krav (s.k. Verkehrs-Legitimation) och materiellt berättigande: ”Fiir den Verkehr wie er sich im heutigem wirtschaftlichem Leben gestaltet hat, muss eine Prufung dieser materiellen Befugnisse durch formelle Kriterien ersetzt werden. An die Stelle der Berechtigung tritt die Legitimation." Att märka är här att Hammarskjöld visserligen hänvisar till Labands uppsats i sin avhandling. Det sker dock inte just pä denna punkt i framställningen utan först tvä sidor senare. Den grundläggande tankegången är dock gemensam för de tvä juristerna. Man kan nu ha anledning att återgå till det tidigare redovisade resonemanget hos Laband om att växelns uppkomst äskädliggöres av postanvisningen, en uppfattning som ju Hammarskjöld anslöt sig till. Vid den fortsatta analysen finner Hammarskjöld, att växeln är att beteckna som en sorts anvisning.^'’ Hammarskjöld konstaterar, att anvisningen består av tvä fullmakter, dels för assignaten att betala, dels för assignatarien att erhälla betalning.'^ Han gär därefter över till att undersöka om analogien mellan växel och konossement är hållbar även pä denna punkt. Består också konossementet av tvä fullmakter? Är det möjligt att beteckna som en annan sorts anvisning? Pä de frågorna svarar Hammarskjöld jakande. Han placerar m ”. . . företeelserna vid ett fraktavtal under anvisningens kategori.”'^ Detta betraktelsesätt kan åskådliggöras genom bifogade enkla figur: ^^Aaivisning växel konossement Det förtjänar i detta sammanhang att noteras, att Hammarskjölds resonemang pä denna centrala punkt av hans framställning framkallade starkt kritik hos Serlachius: ”Det förefaller väl betänkligt att förf:ns konstruktion av mottagarens rättsställning icke bygges pä företeelserna vid själva fraktavtalet, utan härledas frän något sä fjärran liggande somkonossement och växel, vilkas rättsliga struktur därjämte är sä omtvistad som möjligt. En sådan konstruktion står ej
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=