220 Till den citerade texten från föreläsningsanteckningarna efter Labands undervisning kan som jämförelse fogas följande avsnitt hos Hammarskjöld i not 2 på sidan 230 i hans avhandling: ’”Der tiefere Sinn der nicht aufgeklebten Briefmarke’ (Laband). Fraktsedeln eller, i brist av sådan, adressen tjänar i själva verket som ett slags anvisningsdokument.” Man kan lägga märke till att Hammarskjöld använder sig av satsen, som redan i föreläsningsanteckningarna är markerad som ett direkt citat från Laband. Uttrycket användes uppenbarligen av den sistnämnde som ett sätt att konkretisera och pedagogiskt klarlägga en viktig tankegång. I föreläsningsanteckningarna använder Hammarskjöld ordet ”Freimarken”, vilket uppenbarligen var en felskrivning, men denna har han korrigerat till ”Briefmarken” i den i ett lugnare sammanhang avfattade avhandlingstexten. Men det är inte bara citatet om den djupare innebörden med de inte påklistrade frimärkena som kan återfinnas hos Hammarskjöld, också parallellen mellan fraktdokument och anvisningen kan påträffas i texten fast på helt annan plats. På sidan 192, där han redan fört ett lång resonemang omväxel, anvisning och konossement, konstateras: ”Hava vi nu gjort antagligt, att konossementet är en anvisning, och att det har denna egenskap oberoende därav, att det är en skriftlig handling, så är den slutsatsen berättigad, att man även vid fraktavtal i allmänhet har att tänka sig avsändaren såsom assignant, fraktföraren såsom assignat och mottagaren såsom assignatarie. Man kan därmed summera resultatet av denna undersökning sålunda. Hammarskjöld har i två fall i nothänvisningar tagit med direkta citat från sina föreläsningsanteckningar efter Laband. I båda fallen har han dessutom i sammanhanget använt sig av andra delar av berörda tankegångar på annan plats i avhandlingen, utan att därvid markera var han hämtat dessa ifrån. FortsättningsVIS skall visas, att Hammarskjöld dessutom på viktiga punkter av principiell betydelse för hela sitt resonemang om fraktavtalets juridiska karaktär följer tankegångar, somtidigare uttryckts av Laband, och detta utan att uttryckligen hänvisa till honom men väl ibland till andra tyska jurister. Det finns i och för sig därutöver anledning att förmoda, att Hammarskjöld även på ännu fler punkter i sin framställning använt sig av tankegångar och resonemang hämtade från Laband. I avsaknad av direkta nothänvisningar och med hänsyn till att både Hammarskjölds framställning och föreläsningsanteckningarna efter Laband är ganska omfattande, har det inte varit möjligt att inom ramen för denna undersökning fastställa om vad som ovan sagts verkligen är fallet. Hammarskjöld använder sig av utpräglade former av begreppsanalys och begreppsdistinktioner. Även omdet inte går att hänföra ett speciellt sådant resonemang till en bestämd tysk jurists tankegångar, argumenterar han ständigt med hjälp av den rättsdogmatiska metoden. Ett intressant exempel härpå framkommer, när Hammarskjöld diskuterar konossementets juridiska karaktär: « 21
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=