218 diska tänkande, var professorn i statsrätt i Strassburg Paul Laband. Hammarskjöld hade ju fått sitt avhandlingsämne fastställt efter diskussion med Laband under sin vistelse i Strassburg vinterterminen 1884—SS.'"* Han hänvisar också några gånger i avhandlingen till tryckta arbeten av Laband, bl.a. till skillnad från vad Trygger hade gjort till den epokgörande uppsatsen om den abstrakta fullmakten i Goldschmidts Zeitschrift 1866. Han ansluter sig till den även av Laband företrädda s.k. anvisningsteorien.'^ Det totala antalet hänvisningar till Laband är inte särskilt många i Hammarsk)ölds avhandling (6 stycken). Men i ett avseende skiljer sig tre av dessa hänvisningar markant från alla andra nothänvisningar i avhandlingen. Hammarskjöld anger nämligen Laband som upphovsman till en åsikt eller en ståndpunkt utan att ange en specificerad källa i formav ett juridiskt arbete. Han hänvisar bara med att ange namnet Laband inom parentes efter den mening (eller meningar) som tillskrevs denne i dessa tre noter. Finns det någon möjlighet att spåra dessa hänvisningar? En möjlig väg kunde visa sig vara att gå igenom de föreläsningsanteckningar som Hammarsk)öld gjorde i anslutning till Labands föreläsningar i rättshistoria och handelsrätt i Strassburg vinterterminen 188485. Dessa föreläsningsanteckningar finns bevarade i Hammarskjöldsamlingen på Kungliga Biblioteket. En genomläsning av de anteckningar som gäller handelsrätt ger också vid handen att det var ifrån dessa Hammarskjöld hämtat de satser han tillskrev Laband. Så förhåller det sig med två av de tre noter som var aktuella för undersökning. För den tredje har det inte gått att spåra ursprunget men detta torde ändock vara av underordnad betydelse. Uppenbarligen har Hammarskjöld under tiden för sitt avhandlingsskrivande i Sverige, som pågick från hösten 1885 fram till sensommaren 1886,'^ haft sina föreläsningsanteckningar till hands och använde sig av dem vid arbetet. När han då fann någon speciellt uttrycksfull och intressant tankegång hos Laband, som han ville utnyttja, kunde han visserligen inte stödja denna genom en hänvisning till ett tryckt arbete. Ändå visste han, att Laband omfattade de nämnda uppfattningarna, han hade själv hört dem utsägas i föreläsningssalen och han hade sina minnesanteckningar somstöd härför. Samtidigt kunde han knappast i noterna hänvisa till sma privata anteckningar. I stället valde han den något besynnerliga utvägen, att han visserligen hänvisade till Laband men bara genom att ange dennes namn. Vad var det då som Hammarskjöld hade tagit fast på i den Labandska framställningen? Omman inledningsvis begränsar sig till de två nothänvisningarna, kan man först konstatera följande. På sidan 184 not 1 i Hammarskjölds Om fraktavtalet står det sålunda: ”Ännu i dag åskådliggöres växelns uppkomst och äldsta funktion av postanvisnmgen (Laband)”. Denna text går tillbaka på motsvarande inledande synpunkter på växelrätten i föreläsningsanteckningarna: ”Capl. Die Grundbegriffe. §87 Entstehung u. Wesen des Wechsels. 1. Wechsel ist urspr. der Umtausch eine Mtinze in eine andere. Handwechsel,
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=