216 Vid sidan av den tyska juridiska litteraturen hänvisar Hammarskjöld tämligen flitigt till franska rättsvetenskapliga arbeten och i någon ringa mån till engelskspråkig litteratur. Men hänvisningar till tyskspråkig juridisk litteratur är kvantitativt helt dominerande. Det är emellertid svårt att — med ett undantag - genom nothänvisningar kunna utläsa i vad mån och i vilken utsträckning Hammarskjöld har mer eller mindre direkt influerats av den ene eller den andre tyske juristen. Däremot är både antalet tyska jurister och antalet hänvisningar till dem som Hammarskjöld ofta stöder sin framställning på ojämförligt mycket större än de som kommer från något annat land, inklusive svenska juristers arbeten. Till de viktigaste tyska juridiska arbetena som Hammarskjöld använt sig av, om man utgår från en rent kvantitativ bedömning, kan nämnas Schotts avsnitt om Das Transportgeschäft i Wilhelm Endemanns Handbuch des deutschen Handels-, See- und Wechselrecht Bd III (35 hänvisningar), Georg Egers Das deutsche Frachtrecht Bd I—III (20 hänvisningar), Friedrich von Hahns Commentar zumallgemeinen deutschen Handelsgesetzbuch (28 hänvisningar), William Lewis’ Das Seerecht i Endemanns ovan anförda Handbuch (19 hänvisningar plus 6 hänvisningar till ett annat arbete av samme författare. Das deutsche Seerecht Bd I-II). Av de begagnade franska juridiska arbetena är det endast ett som blivit flitigt hänvisat till och det är Charles Léon Lvon-Caen och Louis Renaults Précis de Droit Commercial comprenant Le Commentaire du Code de Commerce et des lois qui s’y rattachent . . . (40 hänvisningar). Det kvantitativa beräkningssättet är bara en indikation på en påverkan, inte i och för sig ett klart belägg härpå. Viktigare är att kunna konstatera att när Hammarskjöld någon (ganska sällsynt) gång redovisar olika ståndpunkter inomden rättsvetenskapliga diskussionen, är det alltid till tyska juristers arbeten han hänvisar och det rör sig då alltid om den tyska rättsvetenskapliga diskussionen. Av speciellt intresse är Hammarskjölds motivering till varför han behandlat den rättsvetenskapliga diskussionen ommottagarens rätt till det transporterade godset. Han inleder därvid med att konstatera, att han givit en juridisk förklaring av de allmänt gällande svenska bestämmelserna på detta område. Även om det därför i och för sig inte skulle vara nödvändigt att ”... ingå på en granskning av de olika konstruktioner, som blivit givna av främmande lagstiftningars liknande systemer, så har likväl en översiktlig framställning av desamma ett för stort teoretiskt intresse för att i detta sammanhang alldeles förbigås. Vi inskränka oss emellertid till sådana konstruktioner som röra förhållandet, då intet konossement eller dylikt papper är utfärdat och tillika utgå från den äldre eller nyare tyska rättens bestämmelser. Det citerade avsnittet från Hammarskjölds framställning är märkligt av flera skäl. För det första säger han, att han klargjort den svenska rättens ståndpunkt genom en översikt av dess innehåll. Det skulle därför inte vara nödvändigt för honom att granska den rättsliga uppbyggnaden inomutländska lagstiftningars r> 11
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=