14. Hjalmar Hammarskjölds Omfraktavtalet (1886) Hjalmar Hammarskjöld disputerade i Uppsala 1886 på en avhandling med titeln Om fraktavtalet och dess viktigaste rättsföljder. Det var ett ämne som dessförinnan inte tidigare hade blivit föremål för någon monografi inomramen för den svenska juridiska litteraturen. De sjörättsliga delarna hade dock blivit behandlade tidigare i C. F. Hambros studie Den privata sjörätten enligt svensk lagstiftning (Stockholm 1870). Den gällande svenska sjölagen vid denna tid var frän 1864, var ändå den svenska sjölagen föremål för ett nytt reformarbete. Inom ramen för det nordiska lagstiftningsarbetet pågick pä 1880-talet en harmonisering av de svenska, danska och norska sjölagarna, ett arbete som resulterade i en ny lagstiftning i alla de tre nordiska länderna i början av 1890-talet.' Hammarskjöld behandlade sålunda i sin avhandling fraktavtalet, både det sjörättsliga och det som gällde transport till lands. Hans avhandling bedömdes mycket välvilligt av hans samtida jurister i Sverige. Knut Olivecrona skrev en välvillig anmälan av Hammarskjölds arbete i Naumanns Tidskrift.' Ernst Nordlings yttrande i samband med betygsättningen av avhandlingen var också positivt, även omhan hade en del väsentliga reservationer att göra mot avhandlingen.^ Den tyske rättshistorikern Karl von Amira avgav som tidigare nämnts ett i huvudsak mycket positivt omdöme om kvaliteten pä Hammarskjölds avhandling.'* Även om den positiva grundtonen i bedömningen av Hammarskjölds avhandling dominerade, framfördes det dock också invändningar. Båda Olivecrona och Amira hade kritiska synpunkter pä vissa delar av Hammarskjölds resonemang och Nordling ansåg pä ett mer allmänt plan den teoretiska framställningen ej alltid vara fullt grundad pä gällande svensk rätt: ”Emot avhandlingens innehåll kan i särskilda punkter anmärkning göras dels om en viss benägenhet för juridisk konstruktion, vilken icke tilläter de särskilda faktiska förhållanden, somskola under de juridiska bestämmelserna inordnas, fullt framstå sädana de i verkligheten äro, utan kartan över dem [synes vara] hämtad frän pä förhand intagna rättsliga ståndpunkter. Den hårdaste kritiken framfördes dock av den finlandssvenske juristenJulian Serlachius i en anmälan av Hammarskjölds avhandling. Det finns inte här möjlighet eller anledning att gä in pä alla de kritiska synpunter som Serlachius trots att det således rörde sig om en ganska modern rättskälla. men « 3
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=