206 som Amira kände sig isolerad med sitt arbete i nordisk rättshistoria borta i Freiburg, kunde Hammarskjöld känna sig i stort sett ganska isolerad beträffande de rättshistoriska frågorna. Professorn i ämnet i Uppsala Landtmanson hörde knappast till de större svenska rättsvetenskapsmännen.'’^ Hammarskjöld klagade dessutom i brev till Amira, att Landtmanson inte heller var särskilt språksam - i rättsvetenskapliga frågor får man förmoda. I samband med sin utrikes studieresa fick Hammarskjöld sålunda flera vetenskapliga kontakter. De med Amira och Maurer är väl belagda i det bevarade brevmaterialet. Beträffande andra personer är däremot källmaterialet sparsammare. Den redan tidigare omnämnde Richard Schroeder, som var en av utgivarna av den rättshistoriska Savignytidskriftens germanistiska avdelning,'’"' skrev då och då brev till Hammarskjöld. På Kungliga Biblioteket i Stockholm finns det 7 brev från Schroeder till Hammarskjöld från åren 1886-1910. Kontakten var dock synbarligen av ganska ytlig karaktär. Så sent som 1897, då Hammarskjöld redan definitivt lämnat den akademiska banan och var lagbyråchef i Justitiedepartementet, bad Schroeder honom att kontakta professor Ulrich Stutz i en vetenskaplig fråga. Stutz var vid denna tid den egentlige ansvarige redaktören för Savignytidskriftens germanistiska avdelning. Man ville från tidskriftens sida att någon person i Norden skulle skriva korta översikter varje år över den under föregående år publicerade litteraturen och tidskriftsartiklar i ämnet rättshistoria, sompublicerats på svenska, norska och danska.Hammarskjöld svarade med all sannolikhet nej på förfrågan. Något bidrag från hans eller någon annan nordisk jurists sida har inte kunnat påträffas i någon av de årgångar av tidskriften, som följde på förfrågan. Ytterligare ett belägg för en kontakt, som Hammarskjöld torde ha etablerat under sin studietid i Strassburg, gäller den därvarande professorn i straffrätt Adolf Merkel.Han nämner i brev till modern i januari 1885 att han varit på middag hos Merkel.^* I mitten av 1890-talet korresponderade den svenske rättsvetenskapsmannen VilhelmSjögren med Merkel och den tyske forskaren bad därvid svensken att framföra en hälsning till Hjalmar Hammarskjöld: ”1 sitt sista brev sände Merkel ock en hälsning till den kollega, somförst introducerat mig hos honom, vilket jag ber att härmed få framföra, gerade uppenbarligen en av Hammarskjölds tyska juristbekanta som en möjlig väg att utöka de svensk-tyska forskarkontakterna. När Hammarskjöld lade fram sin avhandling Om fraktavtalet till offentlig granskning i september 1886 och därefter blev docent, skickade han den också till sina tyska forskarkontakter. Han fick gratulationsbrev från Amira, Laband och Schroeder.^' Laband uttryckte sin glädje över att Hammarskjöld slutfört sin studie över fraktavtalet. Han beklagade att han inte av språkliga skäl kunde läsa boken men tyckte sig ändå trots detta ha funnit, att Hammarskjöld anslutit sig till vad han kallade ”die Anweisungstheorie”, vilken Laband själv var förespråkare för. Laband tyckte sig också förstå att Hammarskjölds arbete ut60 I detta fall fun-
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=