205 Hammarskjöld ändå utrymme för sitt intresse för rättshistoria. Han komnämligen att utarbeta en framställning över den utländska och svenska bolagsrättens historiska utveckling, vilken publicerades som en bilaga till det förslag till ny bolagslagstiftning som Det område inomrättshistorien somhade intresserat Hammarskjöld i mitten av 1880-talet, rörde lösöreklandrets utveckling och den s.k. Hand wahre Hand-principen.'*^ Redan tio år tidigare hade Ivar Afzelius under sin studietid i Leipzig varit intresserad av samma område.'** Vindikationen av lös egendom vid godtrosförvärv och de rättshistoriska problem som var förenade med att förstå utformningen och utvecklingen av dessa regler och hur de skulle juridiskt analyseras med utgångspunkt från rättsdogmatisk metod ansågs som ett viktigt rättsvetenskapligt problem vid denna tid och lång tid framåt. Redan tidigt blev Amira orolig över att hans svenske elev inte skulle komma att fulllfölja sina rättshistoriska undersökningar. Han beklagade om så skulle bli fallet, ty han ansåg att Hammarskjöld var ovanligt personligt lämpad för uppgiften. Till att syssla med rättshistoria ”. . . sind Sie nun einmal heruferj; diese Uberzeugung befestigt sich in mir, je mehr ich die fiir Sie charakteristischen Eigenschaften uberschlage: Ihre allgemeine Bildung, insbesondere Ihre allgemeinen historischen und volkswirtschaftlichen Kenntnisse, Ihre Genauigkeit beim Interpretieren von Quellentexten, ihre Intution fiir historische Verhältnisse. Es wäre Jammerschade, wenn das Alles sollte brach liegen bleiben. Obestridligen gav härigenom den tyske professorn sin svenske elev ett vackert personligt lämplighetsomdöme som blivande rättshistorisk forskare. Man bör dock erina sig den situation, i vilken Amira skrev sitt brev. I farhågan att Hammarskjöld skulle överge sin rättshistoriska undersökning kunde det vara angeläget att försöka övertala den tveksamme. Det är tänkbart att Amira i den situationen inte drog sig för att använda sig av en portion smicker för vad han uppfattade som en god sak. Det mesta av vad han sade omHammarskjölds kapacitet och kunskaper måste dock ha varit seriöst menat. Utan grund skulle inte den stridbare och polemiskt lagde Amira ha uttalat sig så odelat positivt om Hammarskjölds personliga förmåga. Ett ytterligare belägg för Amiras på en gång stora förhoppningar på Hammarskjöld och farhågor att han inte skulle fullfölja sitt vetenskapliga arbete framgår av ett uttalande i ett brev till Knut Olivecrona: ”Die Hammarskjöld’schen Habilitation sehe ich mit spannungsvoller Theilnahme entgegen. Fiir den Fall, dass er durch seine äussere Verhältnisse im rechten Fahrwasser gehalten wird, glaube ich grosse Hoffnungen auf ihn sehen zu diirfen. Schade wäre es, wenn es ihm nicht ermöglicht wiirde, die historischen mit den dogmatischen Studien auf die Dauer zu verbinden. Amira lyckades dock inte från Freiburg påverka Hammarskjöld att skriva färdig sin rättshistoriska studie. En bidragande orsak kan ha varit att lika väl framlades 1890.'*'’ » 50 » 52
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=