204 brev bevarade från Maurer till Hammarskjöld mellan åren 1885 och 1899. Hammarskjölds brev till Maurer har däremot inte gått att finna. Hjalmar Hammarskjöld gick både på Maurers och andra universitetslärares föreläsningar i Miinchen. Han var dock inte särskilt imponerad: ”Gubbarna här ha dock med kanske ett undantag, ej samma formella föreläsningstalent som storheterna i Strassburg.” Det framgår inte av den här citerade källan - ett brev från Hammarskjöld till modern - vemdet förträffliga undantaget från föreläsarnas medelmåttighet kunde tänkas vara. Hammarskjöld skrev till Amira efter hemkomsten till Sverige, där han berättade om sma upplevelser efter avresan från Freiburg. Här nämnde han, att han förutomMaurers undervisning också hört några andra professorer i Miinchen föreläsa, bl.a. Alois Brinz.^*^ Bnnz hade skrivit en kritisk anmälan av Amiras berömda första del av verket Nordgermanisches Obligationenrecht (Leipzig 1882), en kritik som Amira själv i egenskap av germanist fann skarpsinnig och var tacksam för.^’ Denna skrift hade Brinz sänt till Hammarskjöld, som med intresse tagit del av ”. . . dieser Beleuchtung germanistischer Fragen durch einen der genialsten Romanisten. » 40 Det är också det enda belägg i det genomgångna otryckta ma- ”genialisk”. terialet på att Hammarskjöld ansåg en rättsvetenskapsman vara och i detta fall gällde det en tysk romanist och en person han fått personlig kontakt med. Afzelius hade under sin studietid i Leipzig med utgångspunkt från ett tryckt arbete av Brinz ansett denne vara för ojämn och oproportionerlig för att tilltro honom kapacitet som en god lärare.'*' På hemvägen till Sverige stannade Hammarskjöld i Leipzig och lyssnade på fyra föreläsningar under en och samma dag. Därpå fortsatte han till Berlin, där han sammanträffade med en av lärarna vid Juridiska fakulteten i Uppsala, docenten i nationalekonomi och finansrätt David Davidson."*' Hammarskjöld hade redan tidigare beslutat sig att vid återkomsten till Uppsala först ge sig i kast med smavhandling i handelsrätt, rättshistorien fick vänta. När den direkta personliga kontakten med Amira inte längre fanns, försvann Hammarskjölds engagemang för denna uppgift. Man bör inte heller glömma att han redan före sin avresa till modern förklarat sig inte vara intresserad av att bindas vid rättshistorien. Arbetet med Fraktavtalet visade sig mer tidskrävande än Hammarskjöld väntat. Ännu på sommaren 1886 lekte han dock fortfarande med tanken på att fullborda sin rättshistoriska studie, ”. . . som väl annars aldrig blir skriven. Hans förmodan i detta avseende visade sig vara riktig. Redan före disputationen den 25 september 1886 för docentur ■*■* i Uppsala erbjöds Hammarskjöld att bli sekreterare i en statlig kommitté, somskulle utreda den rättsliga utformningen av olika typer av juridiska personer inomnäringslivet (den s.k. Bolagskommittén).'*^ Den förtjänar påpekas att i samband med arbetet i Bolagskommittén fick « 43
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=