203 och det blir mig efter all sannolikhet möjligt att få min andra avhandling fullständigt förberedd. Det kan man ju kalla flax. Hammarskjöld kom att stanna i Freiburg från början av april till början av juni 1885. Han fick en mycket god personlig kontakt med Amira och umgicks i hans familj. Ofta gjorde den tyske professorn och hans svenske elev långa promenader i Freiburgs natursköna omgivningar och förde därunder vetenskapliga samtal. Amira var uppenbarligen road av att ha en person att resonera nordisk och i synnerhet svensk rättshistoria med, även omdet hände att deras åsikter gick isär.^^ Sådana diskussionsmöjligheter beträffande skandinavisk historia erbjöds uppenbarligen inte så ofta i det avsides liggande Freiburg med sitt för tyska förhållanden ganska lilla universitet och Amira kände sig sannolikt i vanliga fall ganska isolerad.’*^ De personliga och vetenskapliga samtalen mellan Amira och Hammarskjöld var intressanta och givande men också ansträngande.Enligt svensken fördes de också på en klart kamratlig nivå. Det var en ny och positiv erfarenhet för honom vid kontakter med tyska forskare. Så hade inte varit fallet med ”... de stora männen i Strassburg, vilka visst kunde vara vänliga, men aldrig stego ned från sina höga hästar.” Kontakten utvecklades sig till vad Hammarskjöld kallade ”sin vänskap med Amira”. Denna gjorde på omvägar ett gott intryck på de juridiska lärarna i Uppsala och höjde hans anseende där.’’ Vänskapen kom också att äga bestånd under många år efter det att Hammarskjöld lämnat Freiburg; brevväxlingen mellan de båda forskarna var ganska flitig från ömse håll i ungefär 10 år men avtog så småningom, ungefär samtidigt med att Hammarskjöld lämnade universitetsbanan fram mot mitten av 1890-talet för att övergå till lagstiftningsarbete. Hammarskjöld hade också tillfälle att höra Amira föreläsa växelrätt i Freiburg. Han fann också Amira vara mycket bra somföreläsare — både i fråga om formoch innehåll.’^ Även omkontakten med Amira var någonting mycket positivt och värdefullt för Hammarskjöld, fyllde dock hans rättshistoriska studie honom inte med odelad gläd)e. Han befarade att rättshistorien skulle ta överhanden i förhållande till handelsrätten. Han skulle kunna skriva en rättshistorisk avhandling färdig flera månader tidigare än sin planerade studie om fraktavtalet.'"* Från Freiburg gjorde Hammarskjöld en turistbetonad avstickare till Schweiz och for sedan till Miinchen för att i första hand få kontakt med Konrad Maurer. Också här kunde han presentera sig med ett introduktionsbrev från Knut Olivecrona." Även om Hammarskjöld inte synes ha blivit lika imponerad av Konrad Maurer som personlighet och forskare som han blev av Amira, etablerades ändå en kontakt mellan den dåvarande nordiska rättshistoriens nestor på tysk mark och den unge svenske forskaren. Även senare höll Hammarskjöld och Maurer kontakt med varandra brevledes. På Kungliga Biblioteket finns det 19 » 27 ratts-
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=