201 att skriva en rättshistonsk och en rent handelsrättslig avhandling samt en som behandlade allmänt juridiska frågor men inom ramen för handelsrätten. Det sistnämnda ämnet tycks han dock ha släppt ur hågen ganska snart, för han återkomfortsättningsvis inte till det i sma brev till sin mor. Han hade också funnit att det egentliga avhandlmgssknvandet måste anstå till dess han kom tilllbaka till Sverige, det gick inte att utföra i Tyskland.''* I slutet av januari 1885 fick Hammarskjöld sällskap av en annan svensk jurist och tidigare studiekamrat Axel Hedborg, somtidigare vistats i Tiibingen men nu fann föreläsningarna avsevärt bättre i Strassburg. Hammarskjöld fann Laband fortfarande mycket stimulerande: ”Laband, som först på nyåret var litet slö, har nu kryat på sig, så att han är bättre än någonsin. Nästan varje timme förekomma de mest bländande kvickheter med det djupaste innehåll. Jag har också varit med Hedborg på två mycket lärorika föreläsningar i Nationalekonomi av Brentano, som det var en plikt att höra några gånger, då han är en stjärna av första storleken. Här finns nämligen inom juridiska fakulteten 3 sådana, Sohm, Laband och Brentano. Hedborg skulle resa vidare till Paris och Hammarskjöld övervägde även att resa dit för studier, när vinterterminen slutade i mitten av mars. Det blev inte så. Hammarskjöld komatt stanna i Tyskland. Han fick ytterligare pengar i anslag för att kunna förlänga sin vistelse, sedan den Juridiska fakulteten i Uppsala ånyo med framgång vänt sig till kanslern för Uppsala Universitet. Blomberg uppmanade redan i början av februari Hammarskjöld att resa till rättshistorikerna Karl von Amira i Freiburg och Konrad Maurer i Munchen för att dryfta rättshistoriska problem med dem under de tyska ferierna mellan vinter- och sommarterminerna. På vägen hemkunde sedan Hammarskjöld vistas några veckor i Leipzig för att bekanta sig med undervisningen där. Leipzig var således inte helt bortglömt! I stort sett kom också Hammarskjöld att följa de råd Blomberg gav. Besöket hos Amira i Freiburg blev emellertid långvarigt, det hos Maurer kort och till Leipzig kom han endast kortvarigt under genomresa norrut. Redan före sin avresa till Tyskland hade Hjalmar Hammarskjöld underrättat sm mor omatt professorerna vid den Juridiska fakulteten i Uppsala ville förmå honom att ägna sig åt rättshistoria: ”Saken är den, att de vilja binda mig vid Rättshistorien, men därmed är jag icke belåten och blir det icke heller. Hammarskjöld var i och för sig intresserad av rättshistoria, han planerade att skriva en rättshistonsk avhandling bland sina andra projekt men han ville uppenbarligen inte fastna inom rättshistoriens ämnesgränser. Redan i Strassburg hade Hammarskjöld ägnat en del av sin tid åt rättshistoriska studier och mer skulle det bli. Han hade där hört Laband föreläsa i rättshistoria och också gått på en annan betydande tysk professor, Richard Schroeders rättshistoriska föreläsningar. När Hammarskjöld erhöll ett brev från Hugo Blomberg daterat den 2 feb- ” 16 17 « 19
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=