189 liegen. In nicht sältenen Fallen lässt das Recht dem auf Begriindung einer Rechtswirkung gerichteten Willen seine Sanction zu Theil werden, schon bevor sämmtliche fiir den Eintritt jener Wirkung erforderliche Thatsachen vorliegen. Diese Sanction bewirkt nun eine rechtliche Gebundenheit der Geschäftssubjecte beziiglich des Eintritts der beabsichtigten Rechtswirkungen, eine active oder passive Gebundenheit, )e nachdem die Wirkung zu Gunsten oder zu Lasten des betreffenden Subjects eintreten soil. Diese rechtliche Gebundenheit der Parteien beziiglich des Eintritts der (zunächst oder eventuell) beabsichtigten Rechtswirkungen nenne ich die Existens oder den Bestand des Rechtsgeschäftes. Det märkliga är här att Trygger på fyra ställen i sitt referat använder termen rättslagen, där det i Karlowas originaltext står das Recht. De grundläggande begreppen rättslagen och sedelagen återfinns hos Nordlings lärobok i civilrätt,’^ där åtminstcine alla Uppsaliensiska jurister fick stifta bekantskap med dem under sin studietid.**^ I själva verket var det dock inte Nordling som ursprungligen hade gjort denna distinktion mellan rätts- och sedelagen, utan den härstammade från den betydelsefulle filosofen Christoffer Jacob Boströminom ramen för dennes filosofiska system.Det förtjänar i detta sammanhang att påpekas, att det Boströmska systemet var fullständigt vedertaget inomden dåtida svenska rättsfilosofin.’’ Trygger visar sig här så starkt påverkad av den Boströmska terminologin, att han applicerar denna i samband med ett referat från en tysk jurists arbete utan att det finns någon somhelst täckning härför i originalet! Tryggers sätt att vid återgivandet av tankegångarna hos Karlowa använda sig av ett begrepp som e) återfinnes i originaltexten är ganska typiskt för hans något fördomsfria sätt att handskas med källorna. Det finns nämligen flera exempel på hur han laborerar med begrepp, som ej har täckning hos den författare han hänvisar till, fast det rimligen borde göra det, eftersom det rör sig omreferat eller t.o.m. sammandragna citat. Så är exempelvis fallet, när Trygger citerar en redogörelse rörande brevbärarens rättsliga ställning från den tyske juristen Ernst Zimmermans arbete Die Lehre von der stellvertretenden Negotiorum Gestio.’’ Zimmerman var anhängare av en uppfattning om brevbärarens roll, som ansluter sig till Jhenngs tidigare här redovisade: ”Sobald er diesen Brief zum Behufe der Ubermittlung aus der Hand gegeben hat — z. B. durch eigenhändige Ubergabe an eine Beförderungsanstalt (resp. Einwerfung in einen Briefkasten), oder durch Emhändigung an emen Andern behufs jener Ubergabe (resp. Einwerfung), oder durch Einhändigung an emen Andern zur Selbstbesorgung an den Adressaten — , so hat die Willenserklärung begonnen und ist nun gleichgiiltig, wie der Brief an den Adressaten gelangt. Trygger citerar här Zimmerman på följande sätt: ”Så snart avsändaren lämnat brevet till någon för dess överbringande”, säger Zimmerman,’ ”har viljeförklaringen börjat, och det är likgiltigt, huru brevet kommer till adressaten. W 27 « 33 w 34
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=