RB 40

180 rättens område.” ^ Trygger komatt efterträda Afzelius somprofessor i processrätt vid Uppsala Universitet 1888. Afzelius hjälpte uppenbarligen Trygger och såg gärna denne som sin efterträdare.^ Hans bistånd tog sig också uttryck i en mycket positiv anmälan av Om skriftliga bevis för en tyskspråkig publik. Enligt Afzelius var Tryggers arbete skarpsinnigt och kunskapsrikt. Dessutom hade författaren visat sig somen god kännare av den moderna tyska rättsvetenskapliga litteraturen rörande bevismedel och även av den anledningen förtjänade hans arbete att uppmärksammas av tyska jurister.^ Man kan därmed säga att Afzelius lanserade sin efterträdare för en internationell läsekrets och för denna garanterade hans vetenskapliga kompetens! Som rättsvetenskapsman blev Trygger mest berömd för sin för det praktiska rättslivet mycket betydelsefulla Kommentar till utsökningslagen.*^ Han kvarstod som professor till 1905, och blev därefter justitieråd, en befattning på vilken han kvarstod endast i två år. Därefter ägnade Trygger sig åt politisk verksamhet på heltid, blev partiledare för högern i första kammaren och på 1920talet både statsminister och utrikesminister. I slutet av sitt liv återvände han till universitetsfrågorna som universitetskansler 1926—37. Nils Alexanderson hävdar att Adolf Wach blev Tryggers vetenskaplige lärofader.^ Vad han grundar detta omdöme på framgår ej av hans artikel omTrygger från 1937. Några direkta belägg i brevmaterial eller annat otryckt källmaterial har ej påträffats som styrker detta påstående. Det hindrar i och för sig inte att det ändå kan vara riktigt. Trygger gjorde sig somuniversitetslärare framför allt bemärkt somden store undervisaren. Hans anseende som pedagog blev synnerligen stort: ”Det kan med gott skäl sättas i fråga om han härutinnan någonsin haft sin like inom svensk juridisk fakultet,” anser Alexanderson.*' Birger Ekeberg är inte mindre superlativ i sin nekrolog: ”Hans lysande egenskaper somakademisk lärare förlänade honom ett anseende och ett grepp om de ungas sinnen som endast mycket få ägt. Han hade en enastående förmåga att fånga de unga juristernas intresse, att sätta deras tankar i rörelse och ge sin prägel åt deras sätt att angripa problemen. För oss, som på 1890-talet började våra juridiska studier, framstod Trygger som en furste i vetenskapens värld. Även om uttrycken i minnesteckningar eller andra hyllningar till en framstående person ofta tenderar att överbetona dennes betydelse, måste det ändå framstå som klart, att Trygger spelade en viktig roll inom svensk rättsvetenskap och som universitetslärare från mitten av 1880-talet fram till 1900-talets första år. Att en person somTrygger mottog viktiga intryck under sin studieresa i Tyskland måste vara av vikt för hans senare utveckling. Även om det i stort sett saknas brevmaterial för att belysa denna utveckling, finnns det ingen anledning att anta att Trygger avvek från det mönster, som med större tydlighet kan tecknas beträffande Ivar Afzelius, Johan Hagströmer och Hjalmar Hammarskjöld. w 12

RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=