179 eller av annat skäl framgår faktiskt inte i källan. Trygger studerade enligt egen utsago romersk rätt, handelsrätt och processrätt i Leipzig. Han sade sig ocksånågot oklart - ha genomgått Jhenngs och Windscheids arbeten.' I ett senare brev preciserade Trygger sig något och nämnde, att han läst Windscheids Lehrbuch des Pandektenrechts, somhan funnit vara ”. . . särdeles intressant.”' Han hade också hört Wach föreläsa civilprocess och Stobbe i handelsrätt. Trygger var ännu vid denna tid osäker omvilket avhandlingsämne han skulle välja. I ett brev till Afzelius i augusti 1882 angav han dock, att han bestämt sig för att behandla ämnet innehavarpapper, ”. . . varöver visserligen mycket är skrivet på tyska med huvudsakligt avseende fästat vid den tyska rätten, men varöver, mig veterligt, endast några rader i förbigående av svenska författare blivit skrivna.” Trygger var också osäker om han skulle skriva avhandling i civilrätt eller ej. Han befarade, att hans åsikter skarpt skiljde sig från Nordlings (särskilt med hänsyn tdl dennes senaste arbete); ”. . . vad resultatet angår, tror jag, att vi bliva tämligen ense, men de principer, varifrån vi vid rättsbestämningar utgå, skilja sig dock väsentligt.” Trygger var tacksam för att Afzelius hade erbjudit honomatt skriva avhandling i civilprocess, och omhan på grund av sina betänkligheter vis-a-vis Nordling valde att skriva i ett annat ämne än civilrätt, skulle han med tacksamhet komma att utnyttja sig av Afzelius’ anbud.^ Harald Hjärne, som vistades samtidigt med Trygger i Leipzig, nämnde att i denna stad vistades då över tjugo skandinaver, som tillhörde en mängd olika vetenskapliga grenar och intresseinriktningar. Trygger, som Hjärne tidigare ej kände, var dock den ende juristen.’ En källuppgift finns bevarad, som kan tjäna till någon ledning vid en bedömning av vilket intryck Trygger gjorde på de tyska professorerna. Det återfinns i ett brev från Otto Stobbe till Ivar Afzelius, där denne sade: ”Ihr Landsmann Trygger hat hier sehr gut gefallen und auch meine Familie hat ihn lieb gewonnen. Ich hoffe, dass aus ihm einmal ein tiichtiger Mann wird. Vilken betydelse den här studieresan fick för Tryggers vetenskapliga utveckling är svårt att bedöma. Uppenbarligen knöt han personliga och intellektuella kontakter i Tyskland. Han hörde Wach och Stobbe föreläsa, han läste Jhering och Windscheid. Den sistnämndes Pandektlärobok gjorde tydligen intryck på honom, det är den enda enskilda bok som nämns i hans brev till Afzelius. Pianerna på att skriva om innehavarpapper kom ej att förverkligas och tveksamheten hos Trygger att skriva avhandling i civilrätt övervann han uppenbarligen. Trygger disputerade 1884 på en avhandling Om fullmakt som civilrättsligt institut. Han blev därmed docent i svensk lagfarenhet, romersk rätt och rättshistoria vid Uppsala Universitet. Några år senare utgav Trygger som specimineringsskrift arbetet ”Omskriftliga bevis såsom civilprocessuellt institut” (1887). Nils Alexanderson har sagt att med detta arbete har ”. . . generationer av unga jurister fått själva grundstommen till sitt vetande och, vad än mer är, ryggraden i sitt tänkande på bevisyy 4
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=