177 ’ Citatet från Savij;nys Vom Beruf unsrer Zeit fur Gesetzgebung und Rechtswisscnschaft är här hämtat frän Hattenhauer: Thibaut und Savigny s. 104. Se i övrigt Ross: Theorie der Rechtsquellen s. 133. och Wolf: Grosse Rechtsdenker der deutschen Geistesgeschichte s. 493. Winroth a. a. s. 28 ff (noterna 92-111). Winroth a. a. s. 29. ’’ För Savignys uppfattning se det andra kapitlet i Vom Beruf . . . (Entstehung des Rechts) i Hattenhauer a. a. s. 101 ff. Se även kapitel 3 s. 49. ^ Winroth a. a. s. 33 f. ** Winroth a. a. s. 20, 22. Se häromexempelvis Wilda: Das Strafrecht der Germanen s. 1 ff och 116 f samt Karl von Amira: Ober Zweck und Mittel der germanischen Rechtsgeschichte s. 34 och 60 och Ibidemförordet till Nordgermanisches Obligationenrecht Bd 1. ]mf Sjöholm: Rättshistorisk metod och teoribildning i Scandia nr 2 1978 s. 245 ff, Winroth a.a. s. 42. För Historiska skolans rättskällelära se Puchta: Das Gewohnheitsrecht Bd 1 s. 78, 146 f. För en modern rättsvetenskaplig framställning av denna se Wilhelm: Zur juristischen Methodenlehre im 19. Jahrhundert s. 74 ff. Frågan omutvecklingen av de svenska juristernas uppfattning om sedvanerätten är ett område, som förtjänar en egen undersökning. Här finns inte möjlighet att gå in härpå utan blott att peka pä frågeställningen. " Winroth a. a. s. 41. Winroth a. a. s. 42. Winroth a. a. s. 3. Winroth a. Familjebok Bd 1 sp. 385. Winroth a. a. s. 5. framfört skarp kritik mot detta synsätt. som 3 och Ahrens: Juristische Encyklopädie s. 712. Beträffande Ahrens se Nordisk a. s. För en likartad självständig bedömning vad avser konflikt mellan de rättsvetenskapliga juridiska kategorierna och den rättsliga verkligheten se kapitel 16 s. 246 f. Winroth a. a. s. 1 not 2 (i notförteckningen). Se exempelvis Tore Alméns sakkunnigutlåtande om Martin Fehr i Handlingar angående lediga professuren i civilrätt samt internationell privaträtt vid Uppsala Universitet s. 60. Winroth a. a. s. 1 ff not 2 (i notförteckningen). Se exempelvis kapitlet Leve vårt land i Strödda uppsatser VI s. 149 ff. ’’ För Jherings synsätt se kapitel 3 s. 66 ff. ■’ Winroth: Om arvvingarnas ansvarighet för arvlåtarens förbindelser noterna 18, 19 ocb 77. Winroth: Om tjenstehjonsförhållandet enligt svensk rätt s. 77. Winroth a. a. s. 79 och 83, där det även talas om lagstiftningens ändamål. Trvgger: Om fullmakt såsom civilrättslig institut s. 105 not 2. Koschaker: Europa und das römische Recht s. 284 f, Larenz: Methodenlehre der Rechtswissenschaft, första upplagan s. 17 och Wilhelm a. a. s. 53 ff. Winroth a. a. s. VIII f not 49 (i notförteckningen). Intressant är här att när Winroth gör en allmän definition av de avtal somhör hemma inomobligationsrätten, stöder han en del av denna definition på Windscheid, nämligen avseende dessa avtals uppgift ”. . . att utvidga den enskildes maktsfär”, Winroth a. a. s. 11 och hänvisar därvid till Bd II s. 1 f i Lehrbuch des Pandektenrechts. W'inroth anger inte vilken upplaga av Windscheids arbete, som han begagnat, men i den då modernaste upplagan (den fjärde) berörs frågan omobligationsrätten över huvud i § 251 s. 2 f: ”Die Forderungsrechte haben zum unmittelbaren Inhalt die Unterwerfung fremden Widens”, säger Windscheid pä detta ställe, vilket uppenbarligen är vad Winroth åsyftar med sin definition. ’’ Nordling: Om Romerska Rättens, Juridiska Encyklopediens och Rättshistoriens betydelse för rätts-studiet, Naumanns Tidskrift 1867 s. 706 ff. Winroth a. a. s. 13. 12
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=