176 svenska avtalen till innehåll och betydelse fullt motsvara de romerska, principiellt oriktigt är ett dylikt förfarande dock icke. Men säkert är att förut här ovan nämnde rättslärares användning av samma termer icke blott förer till vilseledande meningar, utan dessutom sakna all hemul i den romerska rätten. Aven omWinroth ej ville fördöma förfarandet som teoretiskt oriktigt, fann han det uppenbarligen mindre lämpligt. Det kunde lätt leda till missförstånd. Det grundade sig på ett historiskt missförstånd. Utan att klart utsäga det använde Winroth sig av dessa argument för att uttryckligen förstärka sin egen plädering för en reviderad indelning av de olika arbetsrättsliga avtalen. Också omWinroth var starkt påverkad av den Historiska skolan och av den tyska rättsdogmatiska metoden, kunde han ställa sig starkt kritisk mot vissa delar av de tyska rättsvetenskapsmännens tänkande beträffande tjänstehjonsförhållandet. Dessa behandlade nämligen vanligtvis detta inom familjerätten och inte somWinroth ansåg vara riktigt som en avtalstyp inomobligationsrätten.'* Förklaringen härtill fann Winroth vara historiskt betingad. För att rätt förstå denna måste man gå tillbaka till förhållandena i ett samhälle med båda fria och slavar. Inom den romerska rätten hade en slav betraktats som stående under den romerske familjefaderns makt och som en del av hans familj i vid bemärkelse. De tyska juristerna hade överfört detta betraktelsesätt och då de saknade motsvarighet till ett fritt tjänstehjonsförhållande under äldre tid, så hade de senare fört in detta under familjerätten på likartat sätt som de gjort med det längesedan avskaffade slavinstitutet. Winroth fann dock detta förfarande vara otillfredsställande. Man fick inte osjälvständigt ta efter romersk rätt, det kunde vara till hinder i det dåtida Sverige. Det dög inte att stirra sig blind på den romerska rätten som en förebild även för modern rättsutveckling synes han ha menat — i likhet med tidigare Nordling: ”Det romerska rättssystemet må med all befogenhet tjäna den moderna rättsdoktrinen i många stycken till mönster. Men det skulle vara skada för hela vår rättsututveckling, om vi, utan hänsyn till vad denna företer av nytt och egendomligt, ville inpressa dess innehåll, uti ett redan avslutat, ett förgånget samhällsskick tillhörande rättssystems förstelnade former. Det står klart att Winroth tagit intryck av tysk juridik vid utformningen av sin avhandling beträffande Tjänstehjonsförhållandet. Det är mindre lätt att säga om han tog särskilt starka intryck från någon särskild rättsvetenskapsman. En granskning av hans nothänvisningar synes ej ge detta vid handen. Åandra sidan har påverkan - trots reservationer i vissa avseenden, som de anförda exemplen visar - varit avsevärd. Den ligger dock på ett allmänt rättsvetenskapligt plan och kan knappast kopplas till någon eller några bestämda tyska rättsvetenskapsmän. Noter till kapitel tio ' Juridiska Fakultetens i Uppsala protokoll 21/12 1878, Uppsala Universitets arkiv A 1:4 UUB. ’ Winroth: Om tjenstehjonsförhållandet enligt svensk rätt s. 20 t. w 27 till » 30
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=