173 nöden: jordremsan. Och å andra sidan finna varken lärlingsavtalen eller av de högre tjänsteavtalen, andra än de, vilka handla om inlag och ombudsmannaskap, någon plats i hans system. Winroth finner också äldre juristers - som Rålamb, Nehrman-Ehrenstråhle och Tengvall — indelningar ännu mindre tillfredsställande än Olivecronas. Inte heller Schrevelius’ försök i samma riktning i dennes Lärobok i Sveriges Civilrätt finner nåd för hans kritiska öga: ”Tjänsteavtalen sammanföras väl i allmänhet av rättsmedvetandet såsom en särskild grupp i rättssystemet. Sistnämnde författare åter skiljer demi sär och behandlar demi samband med än det ena än det andra av de sakavtal, med vilka de äga beröringspunkter. Onekligt är för övrigt, att han härvid snarare låtit leda sig av romerska än av svenska rättsprin- » 17 « 17 ciper. Winroth kritiserar sålunda Olivecrona för bristande stringens i begreppsbildningen. Hans kritik av Schrevelius är likartad men här fogar han den reflexionen, att denne varit påverkad av romersk rätt. Detta utgör ett belägg för att dåtidens svenska rättsvetenskapsmän var väl medvetna ominfluenserna utifrån - från romersk eller tysk-romersk rätt. Winroth är inte ensam om denna typ av kritik. Det förekommer då och då påpekanden av liknande art i det undersökta källmaterialet om svenska juristers beroende av som man sade ”romerska rättsprinciper. Enligt Winroths uppfattning är det fullt möjligt att göra en både nationellt svensk och modern indelning av de nämnda avtalen. Han finner det vara lämpligast att bortse från eventuella likheter och skillnader rörande avtalens rättsverkningar. Som indelningsgrund skall man utgå från ”. . . det ändamål, som den berättigade ytterst avser med den prestation, vilken han tingat sig av medkontrahenten. Enär ändamålet alltid skall giva rättsförhållandet väsentliga bestämningar, bereder ifrågavarande sätt att gå tillväga största säkerhet, för att de avtal vilka i huvudsakliga delar medföra rättsverkningar av besläktad art, också skola få sin plats och sin framställning i följd med varandra. Och detta är så tillvida även av praktisk betydelse, som det vid saknad av uttryckliga lagbestäm- » 18 melser kan bliva fråga därom att analogivis låna grundsatser från ett rättsområde till ett annat. I detta avseende kan en dylik indelning särskilt gagna vårt arbete. Och det är speciellt från denna synpunkt, som vi önska att följande schema må bedömas. » 19 Winroth konstaterar avslutningsvis, att ett schema av den typ han föreslår var oförenligt med romersk rättsåskådning. Det tog nämligen inte hänsyn till romarnas åtskillnad mellan operae liberales och operae illiberales, dvs högre och lägre tjänster. Med nutida språkbruk skulle man tala om manschettarbete och kroppsarbete. Man bör lägga märke till att Winroth talar om en modern och en nationell indelning av tjänsteavtalen. Både här och i annat som Winroth skrivit skiner ett nationalistiskt drag igenom.Samtidigt som han obestridligen är påverkad av tysk rättsvetenskap är han angelägen att arbeta med adekvata svenska lösningar
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=