10. Alfred Winroths Omtjänstehjonsförhållandet enligt svensk rätt (1878) Alfred Winroth disputerade 1878 på en avhandling inom arbetsrätten. Om tjänstehjonsförhållandet enligt svensk rätt. Det var ett rättsområde, som då var helt obearbetat av svenska jurister. Winroth koncentrerade sin studie på de arbetsrättsliga relationer, som normalt hade gällt och vid denna tid fortfarande gällde mellan husbonde och tjänstehjon, och inte på den special- och tvångslagstiftning, som ännu fanns vid denna tid. Hans avhandling kom sålunda att bli mer privaträttslig än offentligrättslig till sin karaktär. Till en stor del kom den att falla inom rättshistorien och bara till en mindre del att beröra den då gällande rätten. Winroths avhandling bedömdes mycket välvilligt. Vid diskussionen om betygssättningen inom Juridiska fakulteten i Uppsala fann rättshistorikern Landtmanson den vara synnerligen förtjänstfull och de övriga ledamöterna av fakulteten delade med smärre reservationer denna bedömning.* Det var också en för denna tid ganska omfattande monografi på 248 sidor. Som regel var avhandlingarna ännu vid denna tid mindre omfattande. Författaren ansågs också av Landtmanson ha visat sig väl behärska ett stort och disparat källmaterial. Även för en sentida läsare ter sig arbetet somen framstående prestation för sin tid. Winroths studie ger intryck av självständighet, stor beläsenhet och betydande vetenskaplig kompetens — och detta redan i ett förstlingsarbete. En närmare granskning av Winroths arbete visar samtidigt, att Winroth parallellt med strävan efter självständighet och kritisk distans till förebilder ändå tagit starka intryck av den tyska Historiska skolan och av tysk rättsdogmatisk metod. Inte minst vid behandlingen av de äldsta periodernas samhällsförhållanden i vad som är det nutida Sverige kommer en stark influens från Historiska skolans vetenskapssyn till klart uttryck. De nedtecknade och bevarade rättsreglerna hänför sig till en så sen tidpunkt, att man då redan tagit intryck av främmande rätt och recipierat utländska institut, finner Winroth. Det finns dock ett element, somkan komplettera den bristande kunskapen omden äldsta tiden: ”Och detta element är den germaniske folkanden, såsom den möter oss i de romerska hävdatecknarnas flyktigt utkastade teckningar, sådan den, i trots av nyare och mildare idéer, i trots av främmande åskådningssätt.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=