166 geplanten Schlussband, den V. Band om Arv och Testamente etc., zu schreiben. Lebhaft zu wiinschen ware, dass der bewährte Verfasser seinen Plan auf das ganze System des Zivilrechts ausdehne. Auch Sachenrecht und Obligationenrecht bediirfen dringend einer neuen und auf diesen Gedanken der Verwertung der Praxis gebauten Bearbeitung. För Neubecker framstod otvivelaktigt Winroth som den ledande svenske teoretiske juristen. Omandra tyska jurister, som var orienterade omsvensk juridisk doktrin, exempelvis professor Max Pappenheim i Kiel,'*' delade Neubeckers uppfattning, går ej att fastställa med befintligt källmaterial. Bedömningen av Winroth är sålunda svårare att göra än den omt.ex. Afzelius’ betydelse. Omdömena ommannen och hans verk går starkt isär. Personliga sympatier och antipatier synes i flera fall ha påverkat de fällda omdömena. Winroth var emellertid ostridigt sin tids mest produktive svenske rättsvetenskapsman. Han spelade en viktig roll som universitetslärare i drygt tre decennier. Hans undervisning och juridiska tänkande kunde inte undgå att påverka hans elever och hans läsare, även omdet fanns de som reagerade mot honomi något av dessa avseenden. Att Winroth s)älv tog mtryck av tysk pandektvetenskap som ung är uppenbart och att han tycks ha bevarat en kärlek till den även på äldre dar är tämligen sannolikt. Han kom dock att reagera mot vad han uppfattade som osjälvständighet hos yngre svenska forskare gentemot de tyska (eller ev andra utländska) förlagor, vilka de utgick ifrån i sitt arbete. Det kan tilläggas att Winroth inte var ensam om att se i viss mån kritiskt på sådana förstlingsarbeten. Andra professorer gjorde det också, vilket ofta framgår av deras betygsutlåtanden i de juridiska fakulteternas protokoll.'*^ 55 40 Nothänvisningar till kapitel nio ' Ivar Afzelius till Ludvig Annerstcdt 2/12 1874, G 2 g Brev till Ludvig Annerstedt UUB. Afzelius nämnde i detta brev att ungefär 1/3 av de vid Leipziguniversitetet inskrivna studenterna (totalt över 3.000) var jurister, sålunda cirka 1.000 personer. Som lämförelse kan nämnas att två år senare, höstterminen 1876 fanns det 142 studerande inskrivna vid Juridiska fakulteten i Uppsala. Den senare siffran är hämtad från Knut Ohvecrona: Om en reform i avseende på de juridiska studierna och examina vid universitetet i Uppsala, NJA II 1886 nr 6 s. 37. ■ Axel Erdmann vistades bl.a. i Leipzig under en utrikes studieresa maj 1875-maj 1876 enligt Uppsala universitets matrikel 1896 s. 44. Fritz Läfflers vistelse i Leipzig 1874-75 dokumenteras bl.a. genom uppgifter i brev fran Johan Hagströmer till Fritz Läffler 6/10 1874 och 12/2 1875, L 63:12 Fritz Läfflers papper KB. Adolf Noreen, Fredrik August Tamm, Arthur Lars Bendixson och Magnus Lundgren nämns som studerande i Leipzig i brev från Johan Hagströmer till Gösta Mittag-Leffler 25/5 1879 (fran Leipzig), L 62:20 Mittag-Lefflers samling KB. Tamms vistelse i Leipzig maj 1878-september 1879 finns också belagd i Uppsala Universitets matrikel 1882 s. 137. ■' Karl Reinhold Geijer till Ivar Afzelius 16/5 1879, E 9488 Ivar Afzelius’ samling RA. Geijer omtalade i sitt brev att han hade för avsikt att besöka Otto Stobbe, som ju var en av Afzelius’ vånner i Leipzig. Geijer nämnde också Hagströmers besök i sitt brev till Afzelius liksom Hagströmer omnämnde Geijer i det brev till Mittag-Leffler som anfördes i not 2.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=