9. Alfred Winroths bildningsväg När Ivar Afzelius kom från Uppsala till det stora och berömda universitetet i Leipzig, blev han imponerad av själva universitetets verksamhet i stort. Där fanns hösten 1874 över 3.000 inskrivna immatriculerade studenter. De kom från olika länder i Europa och även ”. . . Turkar, negrer och japaner söka här bildning.” Afzelius fann Leipziguniversitetet vara en ”. . . storartad kosmopolitisk bildningens centralhärd. Många andra svenska akademiker reste för att bilda sig till Leipzig under 1870- och 1880-talet. Så var utanför juristernas krets fallet med språkforskare som Axel Erdmann, Fritz Läffler, Adolf Noreen, Fredrik August Tamm, Arthur Lars Bendixson och Magnus Lundgren,^ med filosofer som Karl Reinhold Geijer^ och historiker som Harald Hjärne.'^ Johan Hagströmer och Ivar Afzelius var inte heller de enda svenska jurister som besökte Leipziguniversitetet för studier under slutet av 1870- och början av 1880-talet. Med all sannolikhet på rekommendation från dem båda vistades senare så framstående rättsvetenskapsmän som Alfred Winroth och Ernst Trygger vid universitetet i Leipzig. Materialet omWinroths och Tryggers utrikes studieresor är betydligt sparsammare än vad som gäller för Hagströmer, Afzelius och något senare Hjalmar Hammarskjöld. Men det somfinns bestyrker den redan konstaterade tendensen. De unga svenska juristerna fick ta emot viktiga vetenskapliga impulser under sin vistelse vid tyska universitet. Den blivande professorn Alfred Winroth (1852—1914) gjorde en mycket snabb akademisk karriär. Han blev jur kand i Uppsala 1877 och disputerade i december 1878 för docentur på avhandlingen Omtjenstehjonsförhållandet enligt svensk rätt. Efter att ha blivit docent i Uppsala i svensk allmän lagfarenhet, rättshistoria och administrativ rätt den 3/1 1879 utarbetade han snabbt en ny skrift som specimen. Om arvingarnas ansvarighet för arvlåtarens förbindelser och disputerade i september 1879 på denna för att att erhålla en nyinrättad extra ordinarie professur i Lund. Winroth utnämndes den 14 januari 1880 till professor i rättshistoria och romersk rätt vid universitetet i Lund, en befattning som han kom att kvarstå på fram till 1892. Därefter var han professor i civilrätt i Lund 1892-1899, men då « 1 han vantrivdes i Lund, sökte han sig tillbaka till Uppsala och gick t.o.m. ned i lön genom att bli e. o. samma ämne 1905—07. Från 1907 fram till sin död 1914 professor i civilrätt 1899-1905 och ordinarie professor i var Winroth slutligen professor i civilrätt vid den nyinrättade Juridiska fakulteten vid Stockholms Högskola.^
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=