155 n 45 Recht) verlichene Willensmacht oder Willensvorschrift concreten Inhalts. Framstående rättsvetenskapsmän omfattade således vid denna tid en uppfattning om subjektiv rätt som grundad på den enskildes individens vilja. Jhering var härvidlag ett undantag. Det är därför anmärkningsvärt att Afzelius omfattar ett för denna tid så okonventionellt betraktelsesätt. Det stöder uppfattningen om en influens frän Jhermg pä Afzelius i denna fråga. Genomgången av Ivar Afzelius’ doktorsavhandling Omcession av fordringar enligt svensk rätt visar sålunda, att han tagit starkt intryck av tyska forskare som Jhering, Miihlenbruch, Savigny och Windscheid. Flera av de behandlade exemplen tar också upp grundläggande principfrågor inomobligationsrätten. I brist på svenska undersökningar beträffande cessionen kom han att arbeta uteslutande med utländska, företrädesvis tyska arbeten. Det är därmed naturligt att hans avhandling ger talrika vittnesbörd ominfluenser frän tyska jurister och att han begagnat sig av den frän Tyskland övertagna rättsdogmatiska metoden. Noter till kapitel åtta ' Juridiska I-akultetens i Uppsala protokoll 5''2 1877, A 1:4 Uppsala Universitets arkiv UUB. ’ Se kapitlet Ivar Afzelius’ bildningsväg s. 132. Ett samarbete mellan olika svenska forskare i syfte att köpa vetenskaplig litteratur för varandras räkning, då någon vistades i Tyskland tycks ha förekommit vid denna tid. Se häromJohan Hagströmer till Gösta Mittag-Leffler 23/9 1874, MittagLefflers samling l. 62:19 KB och Johan Hagströmer till Ludvig Annerstedt 19/2 1875, Brev till Ludvig Annerstedt G 2: i UUB. Både språkforskaren Fritz Läffler och Ivar Afzelius förmedlade från Tvskland bokrekvisitioner frånJohan Hagströmer och Ludvig Annerstedt, vilka vid denna tid vistades 1 Sverige. ' Se kapitel 7 s. 118 f. '' Uppgiften om ägarinnehaven meddelad av professor Jan Hellner, Stockholm till författaren. Jag står i tacksamhetsskuld till professor Hellner för att han välvilligt låtit mig låna detta exemplar av Windscheids Lehrbuch des Pandektenrechts under lång tid för att kunna utföra denna forskningsuppgift. Bedömningen grundar sig dels pä uppgifter från professor Hellner, som säger sig ha svårt att tänka sig att sonen Axel Afzelius kan ha antecknat något i faderns exemplar av Windscheids lärobok, dels pä att Ivar Afzelius bevisligen både under sin studietid i Leipzig och senare under avhandlingsarbetet i Sverige arbetade med denna. En viss osäkerhetsfaktor kvarstår naturligtvis ändå efter denna sannolikhetsbedömning. Sc Hjalmar 1 lammarskjölds och Birger Ekebergs anteckningsböcker från deras studietid i Strassburg respektive Berlin på KB. Det bör påpekas att varken den Hammarskjöldska eller den Ekebergska samlingen var ordnad vid genomgången av källmaterialet. Det går därför inte att ange några exakta källhänvisningar. Jmf kapitel 14 s. 218 ff. ^ Windscheid: Lehrbuch des Pandektenrechts, tredje upplagan Bd 2 § 390. ** Afzelius skriver inte uttrvckligen tysk civilrättsdoktrin, men det är påfallande, att alla ätta namn på författare, som nämns i en nothänvisning rörande denna fråga är tyska. Afzelius: Omcession av fordringar enligt svensk rätt s. 10 not 1. Afzelius a. a. s. 10 f. Hänvisningen hos Afzelius hänför sig till den tyske rättsvetenskapsmannen Kuntzes Die Obligation und die Singularsuccession des römischen und heutigen Rechts (1856). Se om Kuntze också kapitlet Den tyska juridiska utvecklingen under 1800-talet s. 56 och Losano: Studien zu Jhering und Gerber Bd 2 s. 375.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=