149 s. 554, där följande noterats i marginalen ”Obs Tillämpning i Sv R?”, vilket lämpligen uttydes ”Obs, är detta tillämpbart i svensk rätt?” Detta är uppenbarligen den fråga som antecknaren ställt sig på sammanlagt 3 ställen, vilket framgår av omman jämför den första redovisade anteckningen med två andra, mer kortfattade och sedda isolerade tämligen kryptiska notationer, nämligen på s. 498 ”? S. Rät” och s. 552 ”Ej tillgt”. I både de senare fallen avses uppenbarligen frågan vara huruvida ett bestämt resonemang hos Miihlenbruch går att tillämpa eller ej inomsvensk rätt - i det senare fallet uppenbarligen omgående besvarat nekande. På s. 17 uttrycker blyertsantecknaren tvivel omdet berättigade i Miihlenbruchs resonemang med orden ”Varning cirkel!”, vilket uppenbarligen innebär ett påpekande att den tyske forskaren för ett cirkelresonemang. Den kritiska markeringen stämmer väl överens med Afzelius’ i avhandlingen redovisade ståndpunkt och utgör ett indiciumpå att det är Afzelius själv, som gjort anteckningen. Man behöver dock inte stanna vid gissningar för att fastställa Afzelius som den anonyme marginalantecknaren. Det finns två klara indikationer på att det rör sig om honom. På s. 271 har antecknaren för ovanlighetens skull skrivit en längre mening i marginalen och handstilen är här utan tvivel Afzelius’. Anteckningen har följande lydelse: ”1 själva verket är Åex. faktiska makt villkor för den obl. rätten, med vilket denna står och faller.” Den andra indikationen utgörs av en blyertsanteckning, som både utgör ett belägg för att Afzelius själv gjort de handskrivna anteckningarna och förstrykningarna och för att han också använt sig av Miihlenbruchs arbete utan att hänvisa till det. På s. 2 i Miihlenbruch står i marginalen ”Savigny I 375”, på nästa rad ”Bruns” och på följande rad ”Unger”. Miihlenbruch säger i sin text i )ämnhöjd med blyertsanteckningarna följande: ”Unter Vermögen lässt sich imAllgemeinen der Inbegriff solcher Rechte verstehen, fur welche eine bestimmte Schätzung nach Geldeswerth möglich ist ...” Afzelius berör samma område i sin avhandling och säger där: ”Med förmögenhetsrättigheter förstår man vanligen sådana, vilka äga ett visst bytesvärde, vilka kunna i penningar skattas, i sådana omsättas.” Överensstämmelsen mellan de båda texterna är sålunda påtaglig, men Afzelius hänvisar i sin not på denna punkt inte till Miihlenbruch utan till tre andra författare: ”Så bl.a. Savigny anf. st. I s. 375, Bruns anf. st. s. 332, Unger anf. st. I s. 380. Det är således just de tre rättsvetenskapsmän (och i ett fall dessutomsamma arbete och samma sidhänvisning), vilka står anförda i marginalanteckningarna till Afzelius’ exemplar av Miihlenbruchs arbete. Av sammanhanget och av tidigare nothänvisningar i avhandlingen'^ framgår det, att Afzelius avsåg Savignys System des heutigen Römischen Rechts Bd I s. 375. I blyertsantecknmgen står det ”Savigny I 375”, vilket otvetydigt anger samma belägg som i Afzelius’ tryckta arbete. Därtill kommer att samma två övriga författare. Bruns och Unger, anges både i blyertsanteckningen och i Afzelius’ avhandling.'^ « 24
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=