148 der på att Afzelius här utnyttjat den tyske rättsvetenskapsmannens text som en sorts förlaga. Av stort intresse är också den användning Ivar Afzelius hade av ett inom tysk civilistisk då klassiskt arbete av professorn i Halle Christian Friedrich Miihlenbruch, Die Lehre von der Cession der Forderungsrechte.“° Han hänvisar uttryckligen till detta arbete på sju ställen. Miihlenbruch utgav den första upplagan av sitt arbete 1817, den andra 1825 och den tredje 1836. Afzelius accepterar inte alltid Miihlenbruchs resonemang, vilket framgår av kritiska synpunkter på flera ställen i avhandlingen."' Han kunde emellertid inte komma förbi Miihlenbruch, dennes arbete var en viktig källa för honom och han använde sig sannolikt av det i större utsträckning än vad som framgår av hans nothänvisningar. Afzelius köpte också själv in ett exemplar av Miihlenbruchs arbete om cessionen. Detta exemplar har kunnat återfinnas i det juridiska bokbebeståndet vid Stockholms Universitetsbibliotek. På insidan av pärmen står Ivar Afzelius’ namnteckning, på följande rad ”Dritte Aufl. Greifswald 1836” och på nästa rad ”Leipzig 1875”. Handstilen är här otvetydigt Afzelius’; detta är lätt att konstatera för den som läst hundratals brev av Afzelius’ hand. Man bör lägga märke till att trots anteckningen är det här fråga omden andra upplagan från 1825 och inte om den tredje. Anteckningen härom åsyftade sannolikt att ange att det också fanns en senare upplaga än den inköpta. Mot vanligheten har också Afzelius givit en upplageuppgift utöver antecknandet av sitt namn, Inköpsplats och inköpsår. Det är sedan till denna tredje upplaga han hänvisar i den redan omnämnda mledande noten i sin avhandling. Vad som gör exemplaret av Miihlenbruchs arbete särskilt intressant är att det i denna finns anteckningar i marginalen, utförda med blyerts. Det synes av handstilen att döma vara i hög grad sannolikt, att det är en och samma person, som gjort anteckningarna och de talrika förstryknmgarna."" Frågan är dock om man direkt kan påvisa, att det är Afzelius som gjort dem. Det finns ingenting i handstilen somtalar emot ett sådant antagande. Bara av att analysera handstilen kan man dock inte i detta fall dra några säkra slutsatser. Ofta inskränker sig antecknaren till att bara skriva ett ”obs” i marginalen (på sidorna 16, 27, 453 och 550), men ibland uttrycker han sig litet tydligare och blir därmed tillgängligare för en sentida läsare. På s. 480 står det namnet Grami marginalen. Detta tyder på en association till den danske civilisten Fredrik Terkel Julius Gram."^ Afzelius hänvisar i sin not på s. 1 just till Grams arbete Den danske formueret och sedan med direkta sidbelägg på sidorna 15, 37 och 60. På den sistnämnda sidan, not 4, finns f.ö. hänvisningar samtidigt till både Miihlenbruch och Gram, dock inte till den sida (480) i Miihlenbruchs arbete, där blyertsanteckningen återfinns utan till s. 567, där ingenting hänvisar till Gram. Den som antecknat i Miihlenbruchs exemplar har uppenbarligen arbetat mycket aktivt med texten. Detta framkommer på flera ställen men tydligast på
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=