143 refaller tämligen sannolikt, att åtminstone de tyskspråkiga eller blandspråkiga anteekningarna gjorts i direkt anslutning till studietiden i Leipzig, möjligen i direkt anknytning till bestämda föreläsningar som hållits av Windscheid. När man som utlänning vistas i ett annat land, kan det vara naturligt att helt eller delvis använda det främmande landets språk vid arbetet med en text. Det finns belägg för ett likartat förfaringssätt när det gäller Hjalmar Hammarskjölds studier för Paul Laband i Strassburg 1884—85 och Birger Ekebergs för Josef Kohler i Berlin 1902.'’ De påträffade anteckningarna ger vid handen, att Afzelius strävat efter självständighet i sitt omdöme. Ibland förhåller han sig mer eller mindre kritisk till Windscheids framställning. Så säger han exempelvis på sid 27. ”Detta är väl ej fullt rätt” och på sid 211 konstaterar han: ”Tvärt omvid köp, vilket av Wd göres till regel”. I en anteckning på sid 219 hävdas det, att en ståndpunkt som Windscheid tidigare omfattat - sannolikt i läroboken - numera har övergivits nun von Wd aufgegeben”). Tydligare blir Afzelius’ kritiska inställning vad avser Windscheids redogörelse för en speciell köprättslig regel på sidan 425. Omi ett köpeavtal införts en särskild klausul med ett uppskjutande villkor, står köparen enligt Windscheid också före inträdet av villkoret faran för en försämring av kvaliteten hos den köpta varan. Detta resonemang har uppenbarligen Afzelius svårt att godta. I omedelbar anslutning i marginalen har han skrivit frågan ”Warum?” Windscheid kompletterar sin framställning längre ner på samma sida med en not, till vilken Afzelius har fogat en något längre och mer klargörande kommentar. Windscheid ställer här frågan hur det förhåller sig med det uppskjutande villkoret. Ett sådant hindrar inte att köpavtalet fullbordas och därför står köparen omecielbart faran för godset: ”Wie aber, wenn die Bedingung eintritt, muss dann nicht auch in dieser Beziehung derjenige Zustand wieder hergestellt werden, welcher vorhanden gewesen sein wiirde, wenn der Kauf nie abgeschlossen worden wäre . . ., so dass also der Käufer sein Kaufgeld jetzt zuriickerhält bez. nich zu leisten braucht? Windscheid tillägger att även om meningarna går isär på denna punkt, anser han själv att man mte kan avvisa ett jakande svar. Till detta fogar då Afzelius följande kommentar: ”Vad är då meningen med att K. trägt dies”. Innebörden härav är att Afzelius inte kan inse varför köparen skall stå faran i en situation sådan den av Windscheid beskrivna. Det är inte nödvändigt att här stanna vid den specifika frågan utan fastmer att konstatera, att Afzelius inte i alla sammanhang är beredd att kritiklöst godta Windscheids resonemang. Det bör påpekas, att det finns ytterligare ett indicium på att merparten av Afzelius’ anteckningar gjorts redan under hans studietid och således före hans avhandlingsarbete. Det har nämligen inte gått att knyta några av anteckningarna till de partier av Windscheids framställning, som Afzelius använder sig av för sin avhandling. Däremot har någon - sannolikt Ivar Afzelius - under- (”Wird V 7
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=