RB 40

142 sade omfånget på Afzelius’ avhandling. Den omfattade inte mer än 74 sidor. Afzelius’ beroende av Windscheid var emellertid större än vad blott de 10 nothänvisningarna ger vid handen. Det går nämligen att fastställa att Afzelius uppenbarligen varit influerad av Windscheid utan att han därför gjorde direkta hänvisningar till dennes framställning, vilket den följande framställningen skall söka belägga. En viss om än begränsad hjälp vid analysen av Windscheids påverkan på Afzelius har kunnat erhållas genom att det varit möjligt att utnyttja exakt det exemplar av den tredje upplagan av Windscheids Lehrbuch des Pandektenrechts (tryckt i Diisseldorf 1873), som Afzelius själv använt sig av. På insidan av pärmen finns det en anteckning av det slag somman ibland stöter på när det gäller böcker anskaffade av Afzelius med lydelsen ”Ivar Afzelius Leipzig 1875”. Under sin tyska studieresa inköpte han uppenbarligen ganska mycket juridisk facklitteratur. Det har visat sig vara möjligt att spåra ganska många tyskspråkiga arbeten i olika svenska forskningsbibliotek, vilka är försedda med Ivar Afzelius’ personliga namnteckning och med angivandet av år 1875 eller Leipzig 1875” Vad gäller det åsyftade exemplaret av Windscheids Pandektlärobok bör observeras att boken anskaffats redan 1874 i Leipzig. Den bör därför ha inköpts tämligen omgående efter det att Afzelius i oktober 1874 anlände till Leipzig för sina studier vid det därvarande universitetet. Det har ju redan tidigare nämnts, att Afzelius hörde Windscheid föreläsa i Leipzig och att han var mvcket imponerad av dennes skicklighet som akademisk lärare.' Även om det inte står någonting i Afzelius’ samtida brev om inköp och läsning av Windscheids Pandektlärobok, kan man ändå av detta exemplar sluta sig till att han måste ha skaffat sig det på ett tidigt stadium. Vetskapen häromblir av betydelse, då man finner anteckningar och understrykningar i Afzelius’ exemplar. Boken har endast haft tre ägare sedan mitten av 1870-talet, Ivar Afzelius, dennes son justitierådet Axel Afzelius och professor Jan Hellner.' Sannolika skäl talar för att anteckningarna är gjorda av Ivar Afzelius, handstilen stämmer överens med dennes, såsomdet varit möjligt att ta del av denna i mängder av brev och annat otryckt material, som finns bevarat. Att fastställa att det är Ivar Afzelius, som gjort de påträffade understrykningarna, utropstecknen o. dyl. sompåträffats i Windscheids arbete är genast svårare, men troligen är det också här den förste ägaren som är upphovsman till dem.' Vid en genomgång av det här utnyttjade exemplaret av Windscheids Pandektlärobok framgår det somsannolikt att åtminstone en stor del av Ivar Afzelius’ anteckningar g)orts i samband med hans studier i Tyskland. Helt kan man dock inte utesluta att de kan ha gjorts vid vitt skilda tidpunkter, exempelvis också efter hemkomsten till Sverige sommaren 1875 under hans avhandlingsarbete. För det mesta är anteckningarna gjorda på svenska, men det förekommer också att de är på tyska. Ibland utgör de en blandning av båda språken. Det fökompletterande upplysningar.' som

RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=