124 inställning hade sedan länge funnits kvar men även här syntes det nu tecken till en förändring och det började framkomma intresse för allmänt rättsliga spörsmål. Jhering var att anse som den främste företrädaren också för denna nya riktning. Vilka slutsatser borde man då dra av dessa iakttagelser av förhållandena inom den tyska rättsvetenskapen? Man kunde lära åtskilligt av att studera hur de romerska juristerna hade löst sin tids rättsliga problem, sättet att lösa dessa, metoden. Och därvid framhöll Afzelius Windscheids Lehrbuch des Pandektenrechts som en metodisk förebild för de svenska juristerna; ”Där se vi ungefär samma problem, somvårt dagliga hv ställer på vår rätt, lösta från den romerska rättens grundsatser genomdenna rätt såsom medel; och vi kunna därav inhämta huru de från vår rätts synpunkt böra lösas. Faran att förblanda innehåll och form, att överflytta på vår rätt vad som icke hör dit, torde numera icke vara stor; den romerska rätten gör icke längre anspråk på att vara ’ratio scripta’. Tvärtom måste den svenska rättens självständighet gent emot den romerska vara säkrare tryggad, om den senare av den svenske juristen andligen behärskas, så att han förstår vad en romersk rättssats verkligen innebär - dess grund och mening, — och därigenom kan bedöma om den har tillämpning inom vår rätt eller däremot strider. Vad Afzelius avsåg med romarnas metod var träning i abstrakt juridiskt tänkande, dvs förvärvande av kunskap om den rättsdogmatiska metoden och förmåga att självständigt kunna tillämpa denna. Och det var uppenbart denna väg att vetenskapligt bilda även blivande svenska jurister, somföresvävade honom, och där vad han uppfattade som en tidigare grundad skuggrädsla för en romerskrättslig reception i Sverige inte fick ligga hindrande i vägen för receptionen av modern juridisk metod och modernt juridiskt tänkande. Afzelius ansåg ju tom att den svenska rättens självständighet skulle garanteras bättre, om svenska jurister genom kunskaper i romersk rätt ( =tysk-romersk pandekträtt) säkrare skulle kunna klargöra, om romerskrättsliga principer gick att använda i Sverige eller mte. Härtill kan fogas den reflexionen, att resonemanget på papperet och rent formellt var oklanderligt men i praktiken var det försett med hakar. Det ligger nämligen i juridikens karaktär av en praktiskt tillämpbar vetenskap, att det är svårt att recipiera en vetenskaplig metod - och därmed begrepp, terminologi, tankekategorier mm- utan att också överta juridiskt-tekniska lösningar på probleminomlagstiftning och därmed även recipiera materiell rätt. När Afzelius förespråkade reception av den tyska rättsdogmatiska metoden, måste detta därför medföra stor sannolikhet för att tysk lagstiftning både till teknik och innehåll skulle komma att påverka både svensk lagstiftningsteknik och svensk materiell rätt. 37 » 3S I flera fall kan man finna, att Afzelius anknöt till tankegångar, som utformats « 39 av Rudolf von Jhering. Sålunda talar han ju om ”den romerska rättens ande”.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=