Förord Arbetet med denna doktorsavhandling påbörjades hösten 1972. Samtidigt med arbetet har jag uppehållit olika befattningar som lärare i rättshistoria vid Juridiska fakulteten, Stockholms Universitet. Jag har därför anledning att framföra ett tack till personer som på olika sätt har hjälpt mig med mitt vetenskapliga arbete. Den förste akademiske lärare som påverkat mig i min syn på historia som vetenskap är professor Wilhelm Carlgren, som i slutet av 1950-talet fungerade som docent vid Historiska institutionen vid Stockholms Universitet. Under mina studier i statskunskap kom jag att fängslas av professor Gunnar Heckscher som akademisk lärare. Genomhonomkom )ag dels att under ett antal år att knytas till den Statsvetenskapliga Institutionen, dels att samverka med honom i politiskt arbete. När )ag började mina doktorandstudier i historia 1971, blev framlidne professor Sven Ulric Palme min lärare. Genomhonom komjag in i en ny och bredare forskningsmiljö. Under ett år i slutet av 1970-talet hade jag Docent Stig Ekman sommin handledare för mitt avhandlingsarbete. Sedan 1978 har jag haft professor Rolf Torstendahl, först i Stockholm och sedan i Uppsala som min handledare. Han har hela tiden hjälpt mig i mitt arbete med sin idérikedom och den konstruktiva kntik han framfört på mitt arbete alltefter som detta framskridit. Uppslaget till denna avhandling gavs av min dåvarande arbetsledare i ämnet rättshistoria professor emeritus Erik Anners och utan hans stöd och h)älp skulle den här avhandlingen aldrig blivit skriven. Jag sätter också stort värde på konstruktiva och uppslagsgivande samtal med hans efterträdare i rättshistoria professor Glaes Peterson. Professor emeritus Sten Gagnér i Miinchen har också varit mig behjälplig genom aktivt intresse och stor entusiasm för mitt arbete. Hans tidigare assistent, numera professor i rättshistoria vid universitetet i Hannover Joachim Ruckert gav mig 1973 ovärderlig hjälp med att få en uppfattning om forskningsläget rörande 1800-talets tyska rättsutveckling och gav också värdefull assistans vid ett nytt besök i Tyskland sommaren 1985. Vid samma tid hade jag också förmånen att få ett kapitel ur avhandlingen behandlad vid ett seminarium i Miinchen under professor Gagnérs ordförandeskap, varvid Dr. Maxiliane Kriechbaum fungerade som en konstruktiv och energisk opponent.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=