123 brist på system. Nu torde väl dock tiden vara kommen, då vi kunna lägga bort vår fruktan och lära våra jurister romarnas metod utan att de därför behöva bli « 31 romerska glossatorer. Med romarnas metod menade Afzelius uppenbarligen pandektvetenskapsmännens metod. Att denna tolkning har fog för sig stöds även av några meningar i den reseberättelse somhan efter hemkomsten till Sverige avlämnade till Juridiska fakulteten i Uppsala och sommåste ha befunnits vara av stort allmänt intresse, då den till stora delar komatt tryckas i Naumanns tidskrift 1877. Han sade där, att den viktigaste uppgiften vid de tyska universiteten var att lära den blivande juristen att tänka juridiskt, varmed man skulle ge en god grund till självständigt tänkande: ”Däri ligger orsaken att de mera faktiska vetenskaperna, t.ex. förvaltningsrätten, få träda i skuggan, och att civilrätten intager en så framstående plats. Därför blir också Pandektföreläsningen hjärtat av undervisningen; ty här skall den unge juristen i de romerska mästarnas skola vänjas vid juridisk abstraktion och lära sig huru en juridisk uppgift skall behandlas. I sin reserapport betonade Ivar Afzelius, att den Historiska skolan ännu vid denna tid var den dominerande riktningen inom den tyska rättsvetenskapen. Den kunde inte ens längre anses som en skola utan ”... i de flesta fall kan den närvarande vetenskapen anses blott som en fortsatt utveckling av dess program. Grundsatserna äro ännu de samma, metoden likaså, ehuru båda blivit i åtskilliga hänseenden modifierade. Afzelius talade emellertid också om en vidareutveckling av den tyska rättsvetenskapen efter Savignys tid vad avser det romersk-rättsliga tänkandet. Den sistnämnde hade f.ö. redan i sitt sena arbete System des heutigen Römischen Rechts gått över från ett renodlat historiskt perspektiv till ett systematisktdogmatiskt synsätt.'^ Efter Savigny hade man inom modern tysk rättsvetenskap markerat detta synsätt än starkare och man vände sig därvid mot det som kunde betecknas som tidsbundet eller rent positivrättsligt inom den romerska rätten: ”Att med öppet sinne för denna tids olika krav ha erkänt och gjort rättvisa åt den efter romerska, på moderna förhållanden vilande rättsbildningen, detta är utan tvivel den närvarande vetenskapens största framsteg utöver den historiska skolan. Hon strävar att övervinna den romerska rätten genom honom själv, genom en allt klarare insikt i denna rätts andliga innehåll. ’Durch das römische Recht fiber das römische Recht hinaus’ (Jhering) är hennes valspråk, som anger på samma gång hennes utgångspunkt och hennes mål . . . Sitt segrande inflytande skall utan tvivel denna riktning lägga för dagen i den nya civillagen. Afzelius fann emellertid också en allmänt förekommande brist inom tysk rättsvetenskap. Man saknade känsla för sambandet mellan gällande rätt och rättsfilosofi. Denna brist sammanhängde med den Historiska skolans (dvs Savignys) polemiska inriktning mot den ”filosofiska” riktningen (varmed Afzelius avsåg Thibaut, Savignys motståndare i kodifikationsstriden 1814).^^ Denna » 32 V 33 » 35
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=