111 et, han kan inte ensam indriva sm ideella andel av bolagets fordringar och han kan inte kvitta sin andel i bolagets fordringar hos sina borgenärer. Eftersom aktierätten är solidarisk, är det ett rättsligt intresse för aktieägarna att en fordran hos en enskild aktieägare helt och fullt inflyter till bolaget och om omvänt en enskild aktieägare har en fordran på bolaget, har han ett rättsligt intresse av att denna kommer honom till del, lösgjort från anspråk från de andra bolagsmännen: ”Genomallt detta får nu hela förhållandet ett visst utseende av, att insatserna i bolaget blivit ägnade åt ett över delägarnas vilja upphöjt ändamål. Detta är dock blott ett sken. Deras bestämmelse är höjd över den enskildes individuella vilja, men icke över allas eller vad därmecf kommer på ett ut.’"*' Resonemanget i det anförda citatet låter besynnerligt men det sammanhänger med att Hagströmer inte vill låta aktiebolaget få ett syfte som är åtskiljt från summan av de enskilda aktieägarnas. Han är ju kritisk mot personteorin. Men han är inte helt konsekvent i sm argumentation. Så säger han exempelvis på sidan 124 att personteorin fattar aktiebolagsmännens rätt i bolaget som en fordringsrätt men en fordran förutsätter ett förpliktat subjekt. Om man förkastar personteorin, är bolaget inget rättssubjekt; följaktligen kan det inte ha några fordringar. Men på sidan 125 säger han i ett annat sammanhang, att bolaget kan ha en fordran hos den enskilde aktieägaren. Slutsatsen av det borde egentligen bli att bolaget kan vara ett rättssubjekt (en fordran skulle ju förutsätta ett rättssubjekt!), men den drar naturligtvis inte Hagströmer. I så fall skulle nämligen hans grundläggande resonemang riskera att rubbas. Det av Hagströmer tänkta samäganderättsförhållande, sombolagsmännen har, kräver av praktiska skäl att man låter majoriteten (om av bolagsmännen eller i förhållande till innehav av antal aktier framgår inte av sammanhanget) av bolagsmännen eller en vald styrelse ha rätt att besluta å samtligas vägnar.'** Hagströmer diskuterar också tämligen utförligt aktiebolagets förhållande till tredje man. Han berör härvid naturligen också aktieägarnas begränsade ansvar. Han kommer därvid framtill följande slutsatser: ”Genombolagsmännnens solidariska anspråk på de gemensamma förmögenhetsobjekten och bolagsborgenärernas uteslutande rätt till desamma bilda dessa ett ifrån aktieägarnas övriga förmögenhet skarpt avsöndrat och särskilda rättssatser underkastat helt. lunda uppkommer en särskild bolagsförmögenhet men dennas självständiga ställning sammanhänger inte med att den skulle ha något självständigt rättsligt intresse utan den bildar ett för sig avdelat objekt för som Hagströmer uttrycker det aktieägarnas solidariska anspråk. ^■* Sammanfattningsvis finner Hagströmer aktiebolaget ”... vara en sakrättshg gemensamhet eller åtminstone ett därmed analogt förhållancie. Aktiebolaget bildar såtillvida en motsats emot det romerska bolaget. Detta var till sitt väsen ett obligatoriskt bolag, aktiebolaget kan däremot betraktas såsom ett sakrättsligt, såsom en societas rcrum i fullt egentlig bemärkelse. Men liksom i det romerska bolaget jämte det obligatoriska förhållandet även en sakrättslig gemen- « 44 Så-
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=