109 Däremot kan Jherlng sägas omfatta en ståndpunkt som har klara beröringspunkter med den Hagströmer senare skulle komma att inta. För honom är det människan som är rättssubiekt, innehavare av rättigheter. En juridisk person kan inte som sådan utgöra ett riktigt rättssubjekt, det kan bara fysiska personer: ”Die juristische Person als solche ist völlig genussunfähig, sie hat keine Interessen und Zwecke, kann also keine Rechte haben, denn Rechte sind nur da möglich wo sie ihre Bestimmung erreichen d.h. dem berechtigten Subject dienen können — ein Recht, das in der Person des Berechtigten nie diesen semen Zweck zu erfiillen vermag, ist ein Unding, ein Widerspruch gegen die Grundidée des Rechtbegriffes.” Vad anser då Jhering att den juridiska personen rättsligt egentligen är för någonting? Jo, den är ingenting annat än ”. . . die nach aussen gekehrte eigenthiimhche Erscheinungs- und Vermittlungsform ihrer rechtlichen Beziehungen zur Aussenwelt”; för relationerna mellan bolagsmännen spelar den inte den minsta roll. Parallellerna mellan Jhenngs resonemang och det Hagströmer för är sålunda påtagliga. Hagströmer hänvisar iu inte i detta sammanhang till Jhering (eller till någon annan) men han har talrika andra hänvisningar till Jhenngs Geist des römischen Rechts, särskilt vad avser hans avsnitt om romersk rätt.^^ I ett privatbrev några år därefter berör Hagströmer Jherings betydelse för hans avhandlingsarbete. Han säger sig här ha ogillat Jherings åsikt om”. . . det romerska juridiska personbegreppet, ehuru jag bekänner, att jag känt mig litet rädd att på ett område, där iag var så litet hemma kritisera denna mästare. Även omsåledes Hagströmer ansåg sig ha kritiserat Jherings uppfattning om det romerska juridiska personbegreppet, finner man vid en jämförelse av de två författarnas framställning detta vara missvisande. I själva verket fanns det mer som förenade dem än skiljde dem åt på denna punkt. De var båda kritiska mot tanken att en juridisk person skulle kunna äga några rättigheter vid sidan av dess medlemmar och delägare. För Hagströmer var frågan om aktiebolagets grundläggande rättsliga natur av central betydelse. Detta framgår genom en glimt av hans sätt att resonera i ett brev till språkforskaren Fritz Läffler under slutet av hans avhandlingsarbete i augusti 1871. Han antyder där att han övervägt att eventuellt acceptera den inom svensk juridisk forskning och utomlands i stort sett dominerande uppfattningen om aktiebolaget som en juridisk person: ”Den är nu så skickligt uppställd, att den lätt löser alla frågorna, men detta vore en oärlighet, då jag fullt och visst är övertygad, om att det är idel osanning. Därom har jag här funnit, att jag icke är ensam, men alla erkänna här svårigheten, ja kanske omöjligheten att annars lösa hithörande frågor, såsom vi nu ha de allmänna juridiska begreppen uppställda. Intressant är här att Hagströmer visserligen kan ifrågasätta den specifika teorin omaktiebolaget som juridisk person men de accepterade juridiska grundbegreppen kan tydligen inte underkastas en kritisk granskning. Omhan skulle ha försökt att att göra en dylik kritisk granskning, skulle han gått utanför ramarna « 38 w 39
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=