107 Brinckmann, Jolly, August Ludwig Reyscher och Carl Salkowski: ”Enligt densamma är aktiebolaget materiellt en societas, vad somkallas bolagets förmögenhet är de enskilda aktieägarnas egendom, men utåt uppträda icke de enskilda medlemmarna, utan bolaget såsom en universitus, en juridisk person.”Hagströmer finner dock vad han kallar en ”. . . motsägelse emellan det materiella varandet och det formella uppträdandet” omöjlig att acceptera. Många av personteorins anhängare ville inte uttryckligen karakterisera rättsförhållandet så direkt att aktiebolaget skulle vara ett självständigt rättssubjekt utan betraktade detta förfaringssätt som en fiktion. Också den uppfattningen avvisar Hagströmer framfor allt genom att påpeka att fiktioner aldrig kunde ”. . . förklara positiva rättssatser” och ”... anvisa dem sm plats inom rättens system.” Han diskuterar tämligen utförligt det berättigade med att använda fiktioner vid tillämpning av juridisk metod. Under lång tid hade detta förfaringssätt varit fullt accepterat (det förekom f.ö. fiktiva aktioner redan inom ramen för den klassiska romerska formularprocessen), men på senare tid hade man börjat ifrågasätta och tomdirekt förneka det rimliga med att använda fiktioner inomden rättsliga konstruktionen. Hagströmer delar avgjort denna avvisande hållning.^' Han hänvisar härvid i en not till flera jurister, som uttryckt sig kritiskt om fiktionens användbarhet, Heinrich Ahrens, Gustav Demelius, Franz von Holtzendorff och Rudolf von Jhering. Några tyska germanister, Georg Beseler, Johann Kaspar Bluntschli, Otto von Gierke och Friedrich Stahl har, konstaterar Hagströmer, avstått från att försöka tillämpa romerska rättsbegrepp på nutida förhållanden och i stället velat använda ett speciellt rättsinstitut för att täcka behovet av aktiebolaget och andra ekonomiska föreningstyper. Han avser här det som Gierke brukar benämna som Genossenschaft, ”... som skulle vara en förmedlingslänk mellan societas och universitas, vilka endast beteckna de tvenne ytterligheterna i föreningars förmögenhetsförhållanden.” En sådan Genossenschaft skulle visserligen i likhet med den romerska universitas äga en självständig personlighet men i detta fall skulle den juridiska personen inte ensam vara berättigad inombolaget utan också ge ett självständigt inflytande för de enskilda deägarna. Inomaktiebolaget skulle därmed finnas en samrätt, som gemensamt (”organiskt”) förenade såväl den )uridiska personens som medlemmarnas förmögenhetsrättigheter. Det går dock inte enligt Hagströmer att finna någon personlighet i aktiebolaget som ensam utgör förmögenhetssubjekt. Man kan inte heller finna ett självständigt intresse vid sidan av aktieägarnas. Omman skulle betrakta dessa sommedsubjekt, skulle det bli svårt att ”. . . åt den juridiska personen bevara någon plats såsom sådant. Hagströmer har påtråffat ytterligare en teori om de juridiska personernas rättsliga karaktär i allmänhet, som några tyska jurister anser skulle kunna tilllämpas på aktiebolaget, nämligen föreställningen omsubjektlösa förmögenheter. Till anhängarna av denna teori hörde Ernst Immanuel Bekker, Alois Brinz, »3:
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=