106 tiebolaget samt att man skulle ha behov av en från de enskilda aktieägarna separerad styrelse sombolagets ende representant utåt: ”Majoritetens rätt att besluta, som för övrigt icke är något essentiale för aktiebolaget, kan emellertid icke anses för ett tecken, att föreningen bildar en juridisk person, vars vilja pluralitetens beslut representerar, ty i majoritetsbeslutet medverka allas viljor, fast icke omedelbart, och vår rätts allmänna grundsatser giva otvivelaktigt helgd ät överenskommelser om majoritetens rätt att besluta i gemensamhetsförhällanden, i vilka ingen fråga kan vara omatt se en juridisk person.” Därpå gör Hagströmer en märklig inskränkning i allmängiltigheten i sitt resonemang: ”Att aktiebolaget med nödvändighet behöver en frän de enskilda aktieägarna skild styrelse för att kunna träda i rättsförhållande till tredje man, är åtminstone enligt vår rätt icke riktigt. Även om Hagströmer naturligtvis behandlar aktiebolagsrättens problem med utgångspunkt frän svenska förhållanden, diskuterar han eljest i stort sett ur ett allmänt rättsvetenskapligt perspektiv, prövar olika författares teorier, förkastar dem ofta men som regel i generella termer. Han säger också ibland, att en av honom föreslagen lösning pä ett problem är att betrakta som generell.'"’Just i det här nämnda sammanhanget drar Hagströmer sig tillbaka till den sista försvarslinjen, en ståndpunkt måste betecknas som oriktig ”åtminstone enligt svensk rätt”. Hagströmer grundar sin bedömning ombehovet av en styrelse för aktiebolaget på bestämmelserna i 8 § av då gällande aktiebolagslag från 1848. Även om det där sägs att en styrelse skall finnas, som skall ha rätt att handla å bolagets vägnar (tala och svara), finns det ingenting som hindrar, att samtliga delägare själva fungerar som stvrelse eller också där ändå en styrelse faktiskt finns, att bolagsmännen ändå omedelbart eller genom ombud kan träffa avtal med tredje man. Hagströmer anser att ett sådant agerande inte så sällan torde förekomma i aktiebolag med få delägare. Äktiebolagslagens begagnande av termen ”sysslomän” på bolagets styrelse markerar väl enligt Hagströmer styrelsens uppgift och funktioner och visar att det är delägarna som är bolagets huvudmän. De försök som gjorts att bevisa aktiebolagets karaktär av juridisk person genom att hänvisa till att det uppträder under ett firmanamn (Endemann) och att det har ett självständigt forum (Endemann, Herrmann och Salkowski), finner Hagströmer väga lätt. En person kan driva en firma och en sådan ”. . . är, ställd i samband med ett bolag, endast ett kortfattat uttryck för samtliga bolagsmän i deras bolagsförening.”Argumentet med särskilt forum avfärdar Hagströmer genom att konstatera, att lagstiftaren lika litet uppfattat bolaget som en personlighet som att enligt svensk rätt en bortgångens arvingar genomdödsfallet skulle ha sammanslutits till en juridisk person. Utöver teorierna om aktiebolaget som en societas eller en universitas fanns det också en uppfattning, som innebar en kombination av tankeelement från båda dessa begrepp. Denna kombinerade teori företräddes av jurister som » 24
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=