98 Han fann att det var denna väg som kunde föra vidare: ”Någon genväg erbjuder sig e) genom att höra och samvara med de tyska Kriminalisterna; det är min fasta övertygelse, oaktat att dessa utan all fråga stå vida över dem i andra land. Jag har nu under denna vistelse varit samman med fyra kriminalister av första rangen och till ingen av dessa känner jag mig porterad att bli ’lärljunge’. Egentligen återstår blott en - i Strassburg — somdet vore lönt att försöka hos. Det får alltså [bli] till nästa gång. Johan Hagströmer fick således tillfälle att göra sin stora studieresa vid en ganska sen tidpunkt i sin karriär, vid 34 års ålder, då han redan var professor sedan några år tillbaka. Utsikterna att en ganska självmedveten person med skeptisk läggning skulle komma att gripas av stor entusiasmför de tyska straffrättslärarna var tydligen ganska begränsade. Uppenbarligen kände han inte något behov av att anknyta till någon av de framstående tyska forskarna inom straffrätten, i alla händelser inte i någon sorts lärljungeroll. Samtidigt visar Hagströmers personliga brev exempel på en ovanlig uppriktig känsla av underlägsenhet från en seriöst arbetande ung svensk rättsvetenskapsman gentemot den dåtida oerhört rika tyska forskningskulturen. » 30 Noter till kapitel fem ' Se Uppsala Universitets matrikel 1896 s. 57 och Johan Hagströmer till Fritz Läftler 13/8 1871, L 63: 12 Fritz l.äftlers papper KB. ’ Johan Hagströmer till Gösta Mittag-Leffler 30/7 1871, L 62:19 Mittag-Lefflers samling KB. ^ Johan Hagströmer till Gösta Mittag-Leffler 29/6 (26/6) 1872, L 62:19 Mittag-l.efflers samling KB. ■' Johan Hagströmer till Gösta Mittag-Leffler 29/6 1872 (från Miinchen) L 62:19 Mittag-Lefflers samling KB. Hagströmer överlämnade personligen ett exemplar av sin avhandling till Maurer i samband med Miinchenbesöket. OmEbbe Hertzberg se Absalong Tarangers nekrolog över denne i TfR 1912 s. 486 ff. Maurer anmälde under 1870-talet flertalet viktigare nordiska nyutkomna juridiska avhandlingar och andra arbeten i Kritische Vierteljahrsschrift, trots att hans specialområde var nordisk rättshistoria. Han fann det dock angeläget att sköta denna bevakning av den nordiska rättsvetenskapen, då flertalet tyska specialister inom gällande rätt inte behärskade danska, norska eller svenska och föliakthgen mte kunde läsa och än mindre anmäla de nordiska juristernas vetenskapliga arbeten. Se härom i Konrad Maurers brev till Knut Olivecrona passim, G 187 k: 11 Knut Olivecronas samling UUB. Senare skulle en annan tvsk rättsvetenskapsman med specialintresse för nordisk rättshistoria komma att fortsätta denna bevakning av rättsvetenskapen i Norden. Det var professorn i handelsrätt i Kiel Max Pappenheim, som Innehade denna tjänst 1888-1928. Se häromCohn: Three jewish lawyers of Germany i Year Book XVII of the Leo Baeck Institute s. 166 f. och Eckhardt i SZ Germ Abt. Bd 55 (1935) s. XVI f. ’ För Hagströmers behärskat förtjusta reaktion på Maurers ”ytterst smickrande” anmälan se brev till Gösta Mittag-Leffler 16 3 1874, L 62:19 Mittag-Lefflers samling KB. Reuling i ZGHR Bd 21 (1876) s. 346. Uttrv’cket geistige Waffengemeinschaft förefaller tidstypiskt och kan mycket väl anspela på den svenske kungen Oscar II:s uttalande omvapenbrödraskap mellan Sveriges och Tysklands arméer vid hans besök i Berlin 1875. Se härom kapitel 1 s. 20. Det var tvdligen Ivar Afzelius, som gav Reuling impulsen att skriva rescensionen.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=