96 en systematisk byggnad. Du skall också komma ihåg, att jag måste själv kämpa till mig direkt ur livet och letande i protokoll och utslag vad den unge tyske juristen har i sina goda läroböcker. I intet av mina huvudämnen har jag en användbar lärobok: jag kan knappast säga, att jag lärt mig något av det somi den vägen finnes. Det är onekligen en mycket starkt markerad underlägsenhetskänsla, som framkommer i dessa av allt att döma djupt kända rader. Det är också oförblommerade ord från en forskare till en annan, låt vara i detta fall till en intimmångårig vän. Så naket och rakt på sak uttryckte sig inte Hagströmer till mindre intima vänner och bekanta och än mindre inom ramen för sin offentliga yrkesrc)ll. Det är också enastående att i det genomgångna brevmaterialet finna så pregnanta uttryck för den svåra situation, som en svensk rättsvetenskapsman vid denna tid kände att han befann sig i och då inte minst i förhållande till de mer gvnnade tyska studenterna och universitetslärarna med den rika tyska literaturen och de blomstrande universiteten - ”Vi ha ju nästan ingen juridisk litteratur”! 1877 blev Hagströmer e. o. professor i straffrätt. Efter många om och men fick han slutligen 1879 möjlighet att resa ut i flera månader på en studie- och kontaktresa till Tyskland. Hans svårigheter att komma i väg framgår med all önskvärd tydlighet i breven till Mittag-Leffler.’^ Senare började Hagströmers självkänsla somforskare att stiga. Men ännu vid tiden för sin utnämning till e. o professor kunde han skriva till Mittag-Leffler, efter att först ha uttrvckt sin glädje över att få arbeta med ett ämne — straffrätt: ”Sorgligt är emellertid, att efter 6 års träget arbete komma att befinna mig ungefär så långt kommen i kunskap, som en tvsk student bör vara efter att ha genomgått en kurs i ämnet för en god lärare.” I april 1879 meddelade Hagströmer Mittag-Leffler att allt var klart för hans Tysklandsresa med start den 1 maj. Tyvärr föreföll det somom Göttingen vore den enda plats han kunde arbeta på, vilket han beklagade: ”Det är också otur att tvingas tillbaka igen till den hålan.” Över sommaren tänkte han i alla händelser inte stanna kvar där.“° Sommaren 1874 hade Hagströmer på egen bekostnad varit i Tyskland och då bl.a. besökt Göttingen."' Nu reste han till Göttingen för att höra en välkänd straffrättsspecialist, von Bars ”criminalprakticum”. Vistelsen i Göttingen blev dock inte långvarig. Hos matematikprofessorn Schering blev han bjuden på middag, till vilken även Rudolf von Jhering kom. Denne hade dock Hagströmer träffat personligen redan tidigare. Jhering hade varit ”. . . ytterst vänlig och förekommande mot mig. Jag tillbragte hos honom ett par timmar i går e.m. Hagströmer beslöt sedan att fortsätta sin resa till Leipzig. Där lockade dels ett kriminalprakticum av Adolf Wach, mer känd senare som framstående processualist och dels 8 timmars föreläsningar i veckan av den klassiska straffrättsskolans ledande namn Karl Binding. V 17 « 22
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=